Ikväll har vår nästa biskop Tuulikki Koivunen Bylund för första gång framträtt i lokalteve i programmet Eftersnack. Det blev bra. Hon gav ett avspänt, skärpt, glatt och seriöst intryck, allt på en gång. Till och med TullaMaja gillade henne, tror jag.
Två sånger sjöngs till hennes ära, får man nog lov att säga. Det hade aldrig en manlig biskop electus förärats. Troligen är det större än jag förstår att vi kommer att få en kvinna som biskop. Hon gjorde med sin relaxade stil ett gott intryck på mig i alla fall.
Tack för det, Tuulikki.
För övrigt har dagen för mig handlat om ett första kännbart besök vid en av stiftets allra äldsta kyrkor, nämligen den i Hackås. Den ligger oerhört vackert beläget helt nära Storsjöns strand med utsikt bort mot Oviksfjällen. Kyrkan som är från 1100-talet är omgiven av urgamla gravhögar och troligtvis byggd på en gammal offerplats.
Hackås kyrka öppnar sig med valv efter valv, om jag får travestera Tranströmmer.
I den innersta lila absiden finns målningar av legenden om Sancta Margaretas martyrium. Och utanför kyrkan finns en liten markerad minimeditationsvandring som leder till Margaretakällan.
Inne i kyrkan firade biskopen med följe en stilla och fin morgonmässa, Mässa vid Margaretas källa, medan solen började belysa fjällen. Efter mässan gick jag den lilla vandringen på knappt hundra meter fram till dungen med den anspråkslösa Margaretakällan.
Mig gjorde det inget att den var konstgjord. Den gjorde intryck ändå.
Ja, inte källan just, men legenden om kvinnan som vägrade ett tvångsäktenskap och därför blev martyr för sin tros skull. Hon sägs nu vara alla barnafödandes skyddshelgon. Därmed känns hon för mig som en symbol för alla de nu aktuella tvångsäktenskap som unga kvinnor i vårt land hotas med för att skydda en familjs heder. Källan och helgonlegenden bildar på sitt sätt en tyst protest mot våldet mot kvinnor i vårt land.
Här, där en av Sveriges viktigaste pilgrimsleder finns planer på att anlägga ett pilgrimscenter där man kan vandra och be till Gud för utsatta kvinnor.
Ett onekligen gripande koncept.
Lycka till, Hackås!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nu har jag följt dig ett tag, genom orden, Ordet som skiner igenom här och var - och resorna, församlingarna och livet... och jag tycker så mycket om att få ta del av ditt liv såhär utanför och på sidan om. Och nu när du skriver så kärleksfullt om en bygd också jag älskar... tja, det är inte så svårt att hålla med!
SvaraRaderaGud har välsignat dig med sin glädje och du speglar den!
Tack för tipset om eftersnack!
SvaraRaderaDen här Margareta är alltså(?) en annan Margareta än hon som Lycksele kyrka är uppkalllad efter, eller?
Vet ej, men denna S:a Margareta lär ha levat på 300-talet och vägrat bli bortgift, vilket ledde till hennes martyrium. Hon blev sedan barnaföderskornas skyddshelgon.
SvaraRadera