Inte blev det nån storm inte. Jo hård blåst igår förmiddag men sedan lugnade det ned sig.
Jag trodde ingen skulle komma på Café Trädgårn pga vädret, men det kom sextio pers minst, så vi volontärer hade full huggning.
Jag kände mig glad när jag gick därifrån efter fem timmar.
Många som kommer dit behöver verkligen Café Trädgårn, inte främst för kaffets skull
men för atmosfärens, stämningens och den mänskliga kontaktens skull,
för möjligheten till samspråk och samtal eller bara för att sitta ned en stund och veta
att här är jag sedd och tilltalad.
Och för mig, som sitter på veckorna som administratör av stiftsteologiska frågor
två trappor upp i det gula huset, är det viktigt med riktig markkontakt emellanåt.
Idag blev det en skottdag beroende på plusgrader ute.
Det dånade från taken runt radhusgården, och alla gubbar fick ett svettigt morgonpass med den blöta snön som rasat ner.
Sedan gick jag i kyrkan och sjöng Se vi går upp till Jerusalem i heliga fastetider...
En underbar psalm med så mycket av fastetiden i sig.
Där finns minnen från alla kyrkor jag haft som hemkyrkor från Högsjö och framåt:
Uppsala S:t Ansgar, Överluleå kyrka, Fredrika kyrka, Västerslättskyrkan S:t Staffan i Umeå, från Örnäsets kyrka i Luleå och från Högsjö igen, och nu domkyrkan.
Se vi går upp till Jerusalem...
Härliga upprepning år från år.
Gripande rollspel kring heliga bibelberättelser.
I domkyrkan deltog bland många andra de nya vuxenkonfirmanderna
med ansvarsfulla uppgifter: bära eveangelieboken resp. bönekorgen i processionen.
För dem var det hur stort som helst.
En välformulerad predikan av domkkyrkokaplanen och vacker sång av Magdalenakören, samt många kära ansikten i kön till nattvardsbordet...
Efter gudstjänsten blev vi spontant inbjudna till kyrkkaffe hemma hos en bekant som verkade mycket angelägen om att få se oss hemma hos sig.
Det kändes bra. Och gott fikabröd bjöds det på.
Sen var det till att fortsätta med snön, denna gång att klättra ut i fönstersmygarna
för att hugga bort bort snö och isklumpar innan kylan kommer tillbaka.
Nu är det gjort, ryggen är trött och systemet syresatt.
Redo för en ny arbetsvecka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tänker tillbaka på hur mycket Café Trägårn faktiskt har gett mig. Så många möten med alla sorters människor. Det är så roligt att läsa din blogg, Jan! Du skriver så mycket bra.
SvaraRadera