Så är man då där, vid sixtyfour.
När The Beatles släppte sitt St Peppers-album 1967 var jag nitton och tog studenten.
Då var det långt till sextiofyra. Nu handlar det om timmar.
Mycket har hänt, en stor del av livet har passerat.
Jag har fått vara frisk hela livet och inte saknat arbete en enda dag.
Enda krämpan hittills: en ilsken tinnitus.
Har tjänat kyrkan på sju tjänster.
Predikat Guds ord och jagat älg,
sjungit och spelat och lett körer.
Fått tre barn och fem barnbarn.
Och genomgått två krascher,
ett flygplan och ett äktenskap.
Ännu är jag igång
men funderar mycket.
Och ställer mig många frågor.
Arbetet ger många fina möten med människor
känns meningsfullt och ibland riktigt roligt
men är inte längre prio ett.
Högre och högre prio har hemmet,
laga mat och hålla snyggt och föra släktregistret.
Och se hustrun i ögonen.
Bara ett år till folkpensionen nu.
Eller är dags för en utmaning?
Säger som Ronnie Eriksson: densomleverfar.se
Jag vill i alla fall tacka livet
som gett mig så mycket,
och som ännu här och nu ger mig Livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Grattis till de 64! Syrran U
SvaraRaderaJa, som oftans så funderar man över vart livet och åren tog vägen...
SvaraRadera