Dagens högmässa

Häromdagen skrev jag inför hemresan till Sverige,
att jag bl.a. längtade till högmässan i Härnösands domkyrka.
Det höll på att skita sig helt med det idag.

Jetlaggade som vi är i huset vaknade vi först kl halv elva.
Sällan har jag rakat mig så fort utan att skära mig.
Sällan har kaffe och en smörgås slukats så fort.
Och sällan har vi kommit för sent till kyrkan.
Men idag klarade vi både det ena och det andra, och - ja även det tredje.

Det var roligt komma tillbaka dit, till den kyrka som så länge varit vårt andliga hem.
Det var efterföljelsens söndag. Jag fick mig en god predikan och en underbar liturgisk skönsång av den unga prästen. Dagens Kyrkans förbön var också sällsynt välvald och fin.

Och så dela nattvardens gemenskap, med församlingen här och församlingen där.
Tankarna gick till Norska sjömanskyrkan i San Francisco,
till vännerna i Shepherd of the Hills i Tiburon och i Los Altos,
till dem som igår drabbades av flygolyckan på San Franciscos flygplats.
Jag tänkte på vännerna i de lutherska församlingarna i Sydafrika,
på mina barn och barnbarn förstås
och på dem jag saknar och som har lämnat det här jordiska livet.
Ja även om jag inte uttryckligen tänkte på alla dessa, så var vi ett och tillsammans.
Nattvarden är så nära Gud,
så nära alla kära, så nära samhälle och värld.
Binder samman.

Församlingens stjärnorganist bjöd till sist på andra satsen ur Haydns trumpetkonsert som postludium.
Och så alla kära församlingsbor och alla leenden och kramar efteråt!
Ja det var härligt.
Tur att vi inte inställde vårt kyrkbesök.