Fem dygn i Härnösand

Jag är tillbaka i cyberrymden!
För att tvaversera Pippi Långstrump: Utan uppkoppling i två dagar, nej fem dygn, försmäktar vi på denna ö. Så har det känts lite grann. Men bara lite. För vi har haft så späckade dagar med barn och barnbarn och stugan och släkt och vänner och bekanta,
att jag mycket väl har klarat av den öde ön.

Ankomsten till Skogen och Stugan var mäktig. Allt var inbäddat i vintersnö, vägen plogad av allas vår Benka, och gångvägen över bäcken uppskottad av kär svåger och syster.
Själva hade vi endast sms:at stugan och slagit på värmen, så det var bara att stiga in i värmen!

Innan dess tumlade vi om två dagar i uppsalafamiljernas hägn, träffade barnbarnen och lyssnade på deras entusiastiska berättelser. Sedan fick vi låna vi en Volvo som var jättebra, (förlåt, Skoda..) och med den körde vi upp till Härnösand och Ytterskog.

Under några dagar där har vi hälsat på folk och umgåtts med barn, barnbarn och syskon och syskonbarnbarn. Och det har varit sååå värmande mitt i kylan. (Som lägst hade vi -18 grader.)

Idag, innan vi styrde kosan söderut, deltog vi med hundratals andra i prästvigningshögmässan i Härnösands domkyrka. Det var hur roligt som helst att se så många kära vänner och bekanta, trycka glada händer och krama leende ansikten. Vi missade lika många som vi mötte, jag vet det. Många såg jag som jag sedan aldrig kom att hälsa på. Men vad gör det? I kyrkan hade vi ju delat fridshälsningen med våra bänkgrannar. Den hälsningen nådde säkert till alla dem jag inte hann hälsa på personligen plus alla som inte kunde komma till kyrkan idag.

Sju präster vigdes till tjänst av biskop Tuulikki. Redan i somras sa en av dem, Cecilia, att vi var välkomna till hennes vigning. Men då kändes det omöjligt. Nu drev oss vår längtan efter barnbarnen till att boka en flygresa som gjorde det möjligt för oss att bevista hennes prästvigning.
Biskopen höll en jättebra predikan, och tillsammans med många andra lade hon så händerna på de sju och sände dem åstad till olika församlingar i det stora stiftet. Vi sjöng Med Gud och hans vänskap och sändes iväg allihop med Guds välsignelse, somliga till ny tjänst, andra till sitt vardagliga liv, och vi till vårt liv och uppdrag i Svenska kyrkans tjänst i San Francisco.
Tidszoner och kontinenter knöts ihop.
Jesus sände ut sina lärjungar.
Och jag fick ännu vara med.