Ja nu får jag allt sluta gnälla på San Francisco-vädret. Visserligen är det inte det man tror om Kalifornien. Vanligen är det är rätt rått och kallt, ofta med kalla havsdimmor som kyler ner, särskilt på sommaren. Ofta är det inte mer än 17-18 grader. Mark Twain lär ha sagt: The coldest winter I ever had was a summer in San Francisco.
Men idag har vi haft 31 grader! Luften har stått stilla, solen har stekt och vi har svettats och mått. Precis som man vill ha det på en solresa. Utom att det inte har varit en dag på beachen utan en dag med samhälleliga plikter. Vi har varit på generalkonsulatet och röstat. Kändes nödvändigt på något sätt även om vi är långt hemifrån för tillfället. Men man måste ju tänka på barnbarnens samhälle också och försöka behålla ett öppet och tolerant Sverige.
Annars har jag numera övergått till den norska sidan. Den norske sjömansprästen har värvat mig att hjälpa dem med 17:e maj-firandet på lördag. Jag skall spela två stycken processionsmusik på orgel och två nationalsånger och två fosterlandspsalmer samt två solostycken, ett på piano och ett på cello. Så denna vecka är mitt motto: Broderfolkets väl! Jag har övat på såväl den amerikanska som den norska nationalsången. Men min röst har jag lagt på Sverige.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar