Bilverkstad

I morse såg jag till att vara på bilverkstan kl 7.15, jag var nämligen orolig för vår gamla Skoda Fabia. Då vi körde hem igår, jag och mina systrar med följe, märkte vi hur det sakta men säkert uppstod ett skavande ljud i framvagnen. Det blev starkare och starkare men avtog då man gasade för att i låga farter låta närmast som ett knackande.
Ställ diagnos på det om ni kan.

Så nåt var det, och det gällde att vara ute i tid om det var något allvarligt. Ljudet hördes som från något av framhjulen men inga vibrationer kändes i ratten. Det hela var mycket mystiskt. Därför for jag till Berners min första dag hemma... Där tog man emot mig direkt, det var som att komma in på akuten med bröstsmärtor. Med en mekaniker körde jag en sväng.
Resultat: Han trodde det kunde vara en drivknut. Sen tog han bilen in  till verkstan medan jag såg tusenlappar flyga. Patienten togs således omhand av kunniga händer, själv välkomnades jag in i ett anhörigrum med morgonteve, kaffe och Tidningen Ångermanland. Wow alltså. Dom tar sig på Berners.

Efter en automatcappucino, ett gratisäpple och två nyhetssändningar kom överläkaren och meddelade att bilen nu var botad från sin åkomma och kunde lämna kliniken.
Vad var det då, frågade jag.
Och verkmästarn svarade, att höger framhjul satt löst och behövde skruvas fast.

Ghaaa!!! alltså. Hjulet höll alltså på att lossna!
Med fem lossnande muttrar susade vi fram längs E4 igår!
Jag blev riktigt rädd när jag tänkte på vad som hade kunnat bli följden.
Men inget hände och jag och Fabian kunde lämna akuten, utan någon kostnad för undersökningen t.o.m.
En får tacke.