Uppvärmning

Jag har haft semester från bloggen, i en hel månad.
Har faktiskt inte känt någon enda inre maning att skriva.
Sommaren i Sverige har präglats helt av barnbarn, familj och släktbesök.
Alltså av helt familjära saker, av föga intresse för allmänheten.

Nu stundar veckan för återresan till Kalifornien,
just nu när vi äntligen har fått sommar.
Här har det tidigare regnat så hiskeligt att bäcken trott att vårfloden flyttat till juli.
Nu äntligen har vi fått lite ryssvärme och njuter outsägligt av den.

Se här en av anledningarna till min bloggsemester.
Jag rapporterar helt fantasilöst om väder och vind.
Ingen inspiration, inga djupheter, inga fyndiga formuleringar.
Kanske skulle jag bloggfasta en månad till?

Men just nu skriver jag. Varför?
Ja inte för att jag måste.
Kanske för att den senaste veckan har varit så oerhört givande.
Jag har varit med på Mötesplats 2015, dvs Utlandskyrkans stora sommarkonferens.

Och den var såå bra.
Jag skulle faktiskt vilja skriva om mina intryck därifrån.
Men då måste jag komma igång igen med bloggen.
De här raderna får väl anses vara en uppvärmning.

Ett halvt löfte, ungefär som politikernas sommartal.
Det kanske kommer något.
Nu har jag gjort den första joggingrundan på tangentbordet.
Vi får se.