Jag tillber Dig

Mina två senaste bloggar:

Livets början och livets slut.
Frågorna kring vad livet är värt
i båda ändarna.

Min känsla i båda ändar:
Jag vill böja knä och tillbedja mysteriet
i början och i slutet.

Livet
som kommer någonstans ifrån,
tar sin boning i några celler
och hänger kvar till slutet
kanske sjuttio år senare.

Jag knäböjer inför Dig,
omätlige,
outgrundliga,
ofattbare,
ogripbara.

Jag tillber Dig,
som ger liv
och tar liv
och som döljer anledningen
för oss dödliga.

Jag tillber Dig,
som vågar stiga ner från din ouppnåelighet,
göra dig mätbar i tid och rum,
förståelig om än märklig,
gripbar för mänsklig hud och erfarenhet.

Nyckel till vagga och grav
begynnelse och slut.

Jag tillber dig,
Livgiverska,
Moder varur allting kommer,
och till vars famn allting återvänder.

Fader, alltings början och slut,
skapare av himmel och jord,
av födelse och död.
Och som förstår varför.

Jag tillber dig sköra barn,
som lyckades bli född
och tog din boning ibland oss.

Levde och dog,
visande värdet,
människans höghet,
helighet
såsom Du är helig.

Jag tillber