Trädgår'n, gräsmatta och hundpäls

Jag är volontär på Café Trädgår'n i Härnösand. Har nog sagt det nån gång.
Idag var det min tur att ansvara för caféet tillsammans med Åsa och Marcus.
Förmiddagen och halva eftermiddagen gick åt till det. Det kom c:a 30 gäster, vilket var bra med tanke på att det var marknad och tivoli i stan och dessutom Lions loppmarknad, för att inte tala om att det var försommarens varmaste soldag.

Sen har jag varit i stugan och vattnat gräset. Vår ifjol anlagda gräsmatta förklarade för mig sin skörhet, och viskade knappt hörbart: Jag törstar, och det fick mig att ställa upp. Så här har vattnats från vänster till höger och nedifrån och upp, och från höger till vänster och uppifrån och ned, medan jag har stått och beskådat de solfjäderformade strålarna som sakta svept fram och tillbaka över det törstande gräset.
Otroligt fascinerande syn av någon anledning.
Gräsmattan blev så tacksam och vågade efter några timmar tro på livet efter detta.

Under tiden sprang vår lille Cavalier King Charles vid namn Mozart och hämtade pinnar och bollar igenom vattenstrålen ett antal gånger. Det kändes tydligen lite obehagligt att bli blöt, för efter varje gång skyndade han sig in under stugan och rullade runt i sanden för att torka sig. Så när mattan var färdigvattnad och han såg ut mer som en gråsugga än en knähund, bar jag honom till duschen. Och där fortsatte dagens vattning så att säga. Först gillade han det inte. Men det var som om han förstod att han kommer att klara av det och må bättre efteråt, för han stod så stilla och lät husse schamponera och hålla på, duscha och krama päls och sen göra om det hela igen. Sen gick det åt två handdukar och en hårfön för att få honom torr igen.

Och därefter var han lika tacksam som gräsmattan.