Thanks UK!
Thanks for Last Night of the Proms.
Äntligen missade vi inte utsändningen av den sista promenadkonserten från Royal Albert Hall i London. Det är en ritual som bara inte får missas. Men vi har gjort det ett par år nu. Så suget var stort. Ikväll sändes Last Night of the Proms 2009.E n helt lysande konsert, helt präglad av England, från G F Händel och framåt.
Fascinerande hur denna konsert får hundratusen engelsmän ut i parkerna för att sjunga med.
Fascinerande hur den kan sprida en stämning som får håren att resa sig långt i fjärran.
Känslan av ett enat folk, sammansvetsat genom århundraden genom män som Rickard Lejonhjärta, Lord Nelson och Winston Churchill. Hotat och bombat, kallat till krig för fredens sak, (förutom Falkland och Irak).
Enat och ändå mångkulturellt. Förenat av sin monarki och sina sånger.
Jerusalem, Land of Hope and Glory och Auld Lang Syne är bara några.
Men då de ljuder i Albert Hall, då lyfter taket och hela London sjunger med. Och när hela England, hela Storbritannien hyllar sina hjältar, då njuter jag. Vet inte riktigt varför. Det är så underbart barnsligt fosterländskt, så härligt överdrivet brittiskt och samtidigt så oerhört proffsigt rent musikaliskt, att jag faller platt.
Det är nog så att jag behöver mina musikritualer.
Som Last Night på hösten och Nyårskonserten från Wien.
Grieg på våren och P-B på sommaren.
Last Night of the Proms 2009.
Ett landmärke som ska passeras.
Så att man vet var man är.
Inför vintern.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Där framför tv-n, så uttalade jag det som jag tänkt sen jag var liten: å om jag vore där!
SvaraRaderaSamma sak har jag alltid känt vid Vasaloppsstarten. Och si! Jag var där, 2008! Iofs en vecka före, men ändå! (Att jag sen inte kom hela vägen för egen maskin vägrar jag må dåligt över. Evertsberg ligger preciis där jag tycker Mora borde ligga, tack så mycket.)
Så när kommer jag till Royal Albert Hall? Eller åtminstone Hyde Park. Det är ett godtagbart substitut tror jag.
Vi får ordna en resa, eller hur?
SvaraRadera