Dagens ljus

Det är vårdagjämning.
Vintern är besegrad.
Och detta är den dag då jag för sextiotvå år sedan såg dagens ljus.

Tadaa! Här har ni mig!

Alltid lika roligt med födelsedagar.
Fast för två år sedan, vid gränövergången, sa jag inte det.
Då var det lite deppigt.
Sextio kändes så gammalt.

Nu tänker jag bara:
Just nu.

Just nu
lever jag.
Det finns inget i morgon, inget senare idag ens.
Bara just nu.
Hela tiden.

Så jag tog emot fika på säng med en förväntan som om jag fyllde nio.
Och åt tårta till eftermiddagskaffet och kände mig firad.
Vi gick till och med ut ikväll och åt middag på lokal.
Barna och systrarna har ringt och bonusbarnen med.
Kollegor har sms:at, och hela Facebook är fullt av grattishälsningar.

Av någon anledning betyder sånt här jättemycket för mig.
Fast jag fyller sextiotvå.
Tack! för att ni förstår det.