Grattis Sverige!

Vi har upplevt en dag av kunglig och nationell fest. Kronprinsessan Victoria har gift sig med Daniel Westling, som efter sitt ja blivit prins och riddare och jag vet inte vad, dessutom har tappat sitt efternamn.

På Furuvägen har vi varit sena med riggandet. Hustrun fick flänga till affären för att köpa oss en middag. Men innan dess satt vi som klistrade vid tv-rutan och rördes av vigseln och den efterföljande kortegen.

Så gammal jag är minns jag mycket väl bröllopet 1976 när kungen gifte sig med Silvia.
Jag var på Kalix folkhögskola då på en kyrkomusikerkurs, och såg den vackra Silvialocken i svartvitt och rördes av hennes skönhet.

Nu har vi sett kungaparets dotter, lika vacker och betagande som sin mor,
likt sina far gifta sig med en ofrälse, en av folket.

Det var fantastiskt att höra kronprinsessan tala till folket från Lejonbacken:
- Jag vill tacka Svenska folket för att ha gett mig min prins.

Och nu har prins Daniel hållit tal till sin gemål, ett helt fantastiskt tal, personligt, varmt och erkännande till sina föräldrar, kungafamiljen och till sin hustru som han älskar så högt.

Efter en dag med detta bröllop känner jag för att tacka SVT och Daniel.
Victoria visste vi nog var vi hade.
Men den nye prinsen visade sig vara sin titel värdig, helt klart.

Tack!