Min uppgift är att organisera det hela.
Se till att alla fyrtionio i processionen vet var de skall sitta och vad de skall göra. Att de nio kandidaterna är trygga mitt i pirret och vet hur de skall gå och stå, knäböja, resa sig, vända sig mot församlingen osv.
Min uppgift är också att serva biskopen före, under och efter högtiden, så att hon kan fokusera på sitt, att viga två kvinnor och tre män till präster och fyra kvinnor till diakoner i Härnösands stift av Kristi kyrka.
Då händer det.
Glöd på altaret.
Helig närvaro.
Livsavgörande beröring.
Texter som läses, tvåtusen år gamla, ändå levande.
Gamla och nya psalmer, hymner som lyfter.
Budskapet om att Någon ser på oss och kallar på oss.
De nio närmar sig altaret.
De fyrtio andra också nära.
Och många hundra omkring.
Nära glöden.
Händer räcks fram.
De nio vidrörs.
Av himmelen.
Undret sker.
Någon stiger ner
osynligt synlig.
Tar ett kol från altaret
vidrör läppar,
renar, utväljer, sänder.
Mästaren mitt ibland de sina.
Jag ger mitt liv för dig.
Följ mig. Ge ditt.
Eld från altaret, ut i templet.
Kristi kropp, för dig utgiven.
Kristi blod, för dig utgjutet.
Hundratals människor nära.
Nära den varma blicken.
Nära glöden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Eller var det rent av tre män och två kvinnor som blev präster? ;-)
SvaraRaderaTack Cecilia. Hur trött var jag när jag skrev igår...?
SvaraRadera