A bumpy road to love

Det var en turbulent flygning till Bromma i morse. Det tyckte nog alla utom piloterna.
Jag är i Stockholm för att delta i ett tvådagars ekumeniskt samråd. Svenska missionsrådet och Sveriges kristna råd är huvudmän för de här dagarna. Första dagen har handlat om de två stora ekumeniska möten som ägt rum under detta år, Kyrkornas världsrådsfamiljens hundraårsmanifestation av den allra första ekumeniska missionskonferensen i Edinburgh 1910, och den evangelikala Lausannerörelsens tredje stora kongress, denna gång i Kapstaden.

Intressant är att planeringsprocessen fram till Edinburgh 2010 på grund av brist på organisation och finansiering beskrevs som a bumpy road to love. Ändå blev mötet av.
Och vid Lausanne-mötet i Kapstaden var ledningen oenig om temat för mötet ända tills dagen före start. Och slutdokumentet skrevs för säkerhets skull redan före mötet.

Gud sig förbarme!
Ändå kan jag inte hjälpa att jag brinner för det här att vi kristna ska kunna hitta varandra trots olikheter och tjafs.
Egentligen borde man brinna för något mer framgångsrikt.