Chefen slutar

Min chef S-E gjorde igår sin sista arbetsdag på kansliet. Han har fått tjänst på kyrkokansliet i Uppsala och går alltså vidare till nya uppgifter. Han skickade några sista mail, packade ihop sina grejer, tog ett sista fika och bjöd på tårta. Och sen gick han.
Fast innan dess gick jag in på hans rum och sa tack för de här åren.
- Och särskilt roligt var arbetet med Världens fest i Åre 2007, sa jag.
- Ja, det var skoj, sa han med rörelse. Det var high five.
Och så gjorde vi high five åt Världens fest, kramade om varandra och välsignade varann.

Och idag var han inte där.
En konstig känsla.
Nästan sorg.
Han fattas mig liksom.

S-E har varit stiftets ideolog och en finurlig bibelpedagog. Han har betytt oerhört mycket för stiftets medarbetare och har varit mycket uppskattad ute i församlingarna.
Genuint engagerad i de globala frågorna dessutom. Många ville se honom som biskop efter Tony G, men han sa bara lugnt: Det är inte riktigt min grej. Och så var det med det.

Nu säljer dom huset och söker ny bostad. Jag unnar dem det här.
Var sak har sin tid. Inget är statiskt. Panta rei.
Men ett kapitel är slut i kansliets historia. Och nu undrar vi förstås hur allt ska bli.
Tur att vi har en väl inarbetad och mycket kompetent biträdande stiftsdirektor i E-M.
Henne uppskattar jag mycket.

"Vår tid är nu,
vårt liv är Gud,
vi lever mellan himmel och jord.
Vår värld är en,
Gud älskar allt
som lever mellan himmel och jord."

Text Jonas Jonson, musik Hans Nyberg, ur mässan Mellan himmel och jord, Åre 2007.