Jakten på lyckan

Vaknar utvilad efter många goda drömmar.
Åker med hustrun till en heldag med en massa präster och diakoner som vår biskop kallat samman till konvent. Roligt träffa dem alla. Särskilt vissa, men så är det ju. Mina favoriter är de nyligen vigda, helt klart.

På hemvägen slinker vi in i Birsta och kommer därifrån med varsin ny mobil minsann, dessutom en ny rumsgardin och med ett gott fika i magen.
En stund tillsammans bara vi alltså. Toppen.

Därifrån kör vi direkt till Internationella gruppens möte i församlingsgården hemma i Härnösand. God soppa först, och planering av den stundande fastekampanjen sen, och prat om ett brev till ärkebiskopen sist. En riktigt energirik IG-kväll således.

Äntligen hemma igen efter tolv timmar umgås vi med P och hunden och skryter över våra nya mobiler. P tror inte sina öron, så mycket som vi har pratat om det i vinter utan att leverera. Men nu har vi slagit till.

TV-nyheter med fortsatt rapportering från arabvärlden. Den här veckan gäller det Libyen. Och så får vi höra om jordbävningen i Nya Zeeland. Dvs både hopp och förtvivlan. Vintervädret fortsätter stadigt i alla fall. Jag inser än en gång att jag lever i det tryggaste hörnet av världen. Så länge Golfströmmen strömmar.

Sist ikväll avnjuter jag mitt absoluta favoritprogram, Jakten på lyckan. Hon är ju bara såå läcker, Hanna H, skogsrået från Värmland. Hon är fullkomligt sig själv trots att hon är i teve. Det är inte många som har det modet.

Och efter hennes program inser jag att jag själv inte behöver jaga lyckan.
Bara idag har upplevt den flera flera gånger.
Tack!