Har varit I USA i över en vecka nu. Hälsat på systern i Asheville och firat den andra systerns födelsedag.
By the way så är hon nu för gammal för ordet lillasyster.
Vi har besökt stadens sevärdheter och även dess vackra omgivningar i värme och vårsol.
Och nu är hustrun och jag i New York och hälsar på hennes barn.
Här är tio grader svalare, tio gånger mer folk och tio gånger högre hus.
Tänk så ledig man kan känna sig på gator där ingen känner en, i folk- och trafikvimmel med spännande upplevelser.
Vi njuter i fulla drag av alltihop, av North Carolinas natur och av storstadsbruset.
Idag slank vi in på Svenska kyrkan på 48:e gatan och fick oss ett fika. Där har en ny kyrkoherde och en komminister just installerats. De kommer att ha ett styvt jobb med att med sina medarbetare serva alla svenskar. För det vimlar av svenskar överallt här. Roligt också att kyrkan ligger så centralt på Manhattan, bara något kvarter från Rockefeller Center. Överallt i lokalerna fanns affischer och församlingsblad med info om att utlandskyrkan har fått en ny biskop och att han, biskop Sven-Bernhard Fast redan har varit hit.
Svenska kyrkan i utlandet - en kyrka som följer sina medlemmar ut i världen.
Det verkar stämma här i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Får mig att tänka på norska sjömanskyrkan i New Orleans, där jag brukade kila in och fika, lämna en slant i en kopparkaffepanna, undert skiftet 60-70-talet. Vilket får mig att tänka på hur SR under min barndom brukade sända program om och för(?) sjömän som inte kunde komma hem under jularna men som hade sjömanskyrkorna runt världen att ty sig till. Du kanske minns också? Så tiden går!
SvaraRadera