Från andra sidan

Ja då är jag och hustrun på andra sidan så att säga.
Nio timmar efter Sverige, i USA, Kalifornien och staden San Francisco.

Resan gick bra när vi väl kom iväg. Avskedet från barnen var allt annat än roligt. Och sen blev vi sittande i planet på Frankfurts flygplats i två timmar innan det kunde lyfta. Kön till avisningen var så lång. Väl uppe i luften hade vi nästan elva timmar framför oss. Men det gick bara bra. Flygningen tog oss mellan Norge och England över Island, Grönland och Kanada till västra Nordamerika och San Francisco.

Väl framme möttes vi av vår nya kyrkoherde Pernilla Håkansdotter Olsson och kantorn Brittmarie Sixtensson, båda från svenska församlingen i Los Angeles. Efter varma välkomstkramar tog de oss en timme norrut från flygplatsen upp till SF. Den kuperade staden ligger på en halvö som sluttar brant ned mot San Francisco-bukten. På den norra branten med en vidunderlig utsikt ut över bukten och fängelseön Alcatraz ligger norska sjömanskyrkan, och där är svenska församlingen inhyst i ett nära och gott samarbete med norrmännen. Två kvarter nedanför längs gatan Hyde Street finns ett gult trevåningshus i trä där vi nu ska bo. Vi har fått en fin, möblerad liten lägenhet, lite kall kanske, så vi går i sockar och tröjor här inne.

Från vår lägenhet upp till kyrkan är det kanske 200 meter, men otroligt brant. Det är rena slalombacken. Jag har aldrig sett en så brant gata förut. Och längs den kör bilar och inte minst den berömda spårvagnen Cable car, som dras upp av en vajer under gatan under stort slammer. Jag kommer att lägga ut bilder här på bloggen så småningom, så att ni får se.

Ute är det mellan elva och femton grader varmt. Sedan vi kom har det varit mulet och dimmigt med duggregn och bara lite sol. Och när solen har visat sig har det varit med bakom dis och dimma, så den berömda Golden gate-bron har jag hittills bara sett siluetten av.
Och då har jag tänkt att en sån där bro har vi hemma i Ångermanland också, liks...

Vi har fått några dagars fin introduktion till livet här och till Åsas arbete som diakon i den svenska församlingen. Åsa har suttit mycket med sin kyrkoherde, medan Bittan har visat mig runt i omgivningarna och pekat ut var jag kan köpa mat och annat. Så vi har på en gång gått in i våra nya roller, hustrun som yrkeskvinna och jag som hennes butler. Och på kvällarna har vi provat lite olika matställen och pratat och lärt känna Pernilla och Bittan lite närmare. De är helt underbara människor och kyrkoarbetare. Jag kände genast igen ”missionärs-andan” från Tanzania-tiden. På en gång blir man syster och bror, knyter an och tyr sig till varandra, fast man inte känner varandra alls egentligen. För man behöver varann och är hänvisade till varandra. En härlig känsla som gör att man lättare står ut med det stora avståndet hem.

I fredags blev vi introducerade till några av svenskarna här. Det var i samband med ett mycket trevligt sjuttioårskalas. Och igår lördag gick vi ut på en första shoppingrunda. Idag skiner solen och det ser ut att bli en jättefin dag. Vi ska nu åka över Golden Gate och fira gudstjänst i en liten luthersk kyrka dit vi bjudits in av några svenskar.

Till veckan får vi bredband i vår lägenhet. Det ser jag fram emot.
Vi hörs.