Jordskalv

Igår skedde ett rätt stort jordskalv uppe i norra Kalifornien. Det var ute till havs utanför Eureka som ligger över 40 mil norr om San Francisco. Vi kände ingenting trots att det var starkt, 6.9.

Igår skedde också ett större jordskalv inom den svenska kristenheten. Många skribenter har använt den terminologin och den äger nog relevans här. Pastor Ulf Ekman och hans fru lämnar Livets Ord och konverterar till katolska kyrkan. Uppbrottet verkar, i alla fall av det jag kunnat utläsa på nätet, vara noga förberett och iscensatt så att den jättekyrka han grundat skall klara skalvet. Han har nog varit på väg en tid men väntat med sitt beslut till efter sin pensionering. Så församlingen fick tid på sig att sörja för ledarskapet efter Ekman. Men ändå, vore jag livetsordare skulle jag ha blivit hur chockad som helst.

Som min bloggkamrat Torbjörn påminner om, skedde ett liknande uppbrott i Luleå stift på åttiotalet. Prästen Bengt Pohjanen predikade som ingen annan, och ingen var likgiltig för hans förkunnelse. Kyrkans Ungdom i stiftet var mycket präglat av honom under några år. Han fick bli många unga till vägledning och välsignelse. Och flera av oss unga präster var starkt berörda av hans förkunnelse, det skall jag villigt erkänna. Det blev väckelse runt BP, men rätt snart började han ta avstånd från oss kollegor, isolera sig från stiftet, och det slutade med en effektfull sorti ur kyrkan för hans del. Han övergick till rysk-ortodox tro och lämnade en stor skara unga i stor förvirring.

Men jämfört med gårdagens jordbävningsnyhet om Ulf Ekman så var ändå Bengt Pohjanens uppbrott högst en 1:a på richterskalan. I fallet Livets Ord handlar det faktiskt om miljoner människor inte minst i Östeuropa som har satsat allt på att följa Ulf Ekman. Jag anar att en liknande reaktion kommer nu bland hans efterföljare. Det är gott och väl om makarna Ekman kan lämna sitt livsverk utan bitterhet och besvikelse. Väl också om församlingen klarar jordbävningen. Men borde inte en andlig ledare avkrävas lite mer än en liten ursäkt när han går vidare och lämnar sina får. Kan han verkligen bryta upp så här utan ruelse och sorg över alla de andliga övergrepp som skett på unga människor under hans ledarskap. Det är ju som att starta en skogsbrand och sen inte behöva ta ansvaret för de skador den orsakat.
Eller så har jag fattat fel. Jag känner ju inte Ekman och har aldrig förstått mig på trosrörelsen.

Hoola Bandola band sjöng Vem i hela världen kan man lita på?
Ja så är det. Människor är människor och inga Jesusar.
Bibeln varnar och säger Lita inte på människor utan bara på Gud.
So, who's next?
Kommer nästa konvertit från Bjärka-Säby månne?
Och kommer det ekmanska jordskalvet att skaka om fler gudshus i vårt land?
Helt klart är att det Ulf Ekman har gjort är en remarkabel teologisk u-sväng.