Hemma, var ligger det nånstans

Jag såg nyss SAS flight SK936 lyfta över oss och sätta kurs åt nordost mot Norden.
Var och varannan kväll sätter jag mig ute på balkongen med min Flighttracker.
Med den kan jag se på min dator vilka plan som kommer och far.
Och barnsligt förtjust som jag är av flygplan har det blivit en kär sysselsättning i början av kvällen. Det är då alla stora flighter mot Europa går.

Strax före SAS avgår det gröna Air Lingus mot Dublin. Snart kommer British att dåna iväg i sin stora dubbeldäckare Airbus 380, sen följer United som också lyfter mot London. Och just nu startar Virgin Atlantic också dom mot London. Swiss Air flyger mot Zurich. Air France hänger på till Paris. Vissa dagar lyfter den längsta flighten av dem alla, Emirates A380 mot Dubai. Också den flighten lyfter  åt nordost fast jag tänker att det kunde vara lika nära att flyga åt väster över Stilla havet.
Jaja, det ena planet efter det andra lyfter från SFO och jag kollar att de alla kommer iväg ordentligt.

Jag minns för ett år sedan när sonen reste hem efter sitt besök hos oss här i San Francisco.
Då följde jag hans start, hur SK936 lyfte åt nordväst över Peninsula ut över havet väster om SF, följde kusten upp till Golden Gate-sundet och där svängde styrbord åt nordost. Efter någon minut kunde jag höra dånet däruppe och sen kom flygplanet redan uppe på 2000 fot och med beslutsam fart siktande åt nordost över bukten, över Berkley och bort. Jag stod där tårögd och vinkade som en tok. Hej då, käre son! Och jag visste att han tittade ned mot mig.

I Mobergs Utvandrarna möter utvandrargruppen på briggen Charlotta långt ute på Atlanten ett skepp som med svenska flaggan i aktern är på väg mot Sverige. Det blir alldeles tyst ombord på utvandrarskeppet. Allas blickar följer det hemvändande fartyget, och det dröjer länge innan de kommer över sin hemlängtan. De vet ju att de aldrig kommer att resa tillbaka.
För dem finns ingen återvändo.

Så är det nu inte för mig.
Men jag fascineras av de här flyttfågelsträcken mot norr.
De skapar ett sug i mig.
Mot norr, mot ljuset,
till bofinkarna och vitsipporna...

Här sjunger Kristina från Duvemåla