Ja jag går ut hårt i det här inlägget.
För jag är stolt och glad åt en personlig framgång.
Har just kommit tillbaka efter en motionsrunda längs stranden bort mot GG-bron.
Nja, såå långt kom jag nu inte, det är en halvmil bort till bron. Och ovan som jag är med fysisk ansträngning tar jag det försiktigt med belastningen av min lekamen. Under den här våren har jag i alla fall börjat lufsa och sen jogga och nu kan jag ta ut stegen och springa lite t.o.m.
Med mina mått mätt kom jag långt idag, längre än tidigare och växlade mellan snabb gång och löpning. Kom till halva Marina district ungefär, där vände jag.
Jag minns mycket väl hur jag promenerade där för två vårar sedan med min syster och hade uppenbara problem med att hålla hennes gångtakt. Och nu kändes steget lätt!
Att jag förunnas detta beror förstås på Guds nåd och den lyckade hjärtoperationen för snart två år sedan. Men också på mina egna beslut. Tack vare den superenkla 5:2-metoden har jag lyckats minska min vikt riktigt kännbart. När jag kommer hem till Sverige i juni kommer jag att vara tio kilo lättare än när jag reste ut förra sommaren. Det var då jag bestämde mig för att två dagar i veckan minska matintaget till hälften och i synnerhet avstå från kolhydrater de dagarna. I övrigt har jag käkat på som vanligt och njutit av denna världens goda. Och kommit så här långt.
Sen har jag ju insett hur otroligt passivt liv jag levde innan jag kom hit till Backarnas stad. Åkte bil till jobbet, fast det bara tog en dryg halvtimme att promenera. Den enda motion jag fick under mina sista yrkesår var stilla promenader med hunden, samt en aga-sam stegtävling med arbetskamraterna på stiftskansliet under ett par år. Det fick mig ut och gå faktiskt. Men annars levde jag ett alltför passivt liv helt klart. Alltså livsfarligt.
Nu går jag mycket. Och njuter av det.
Jag vill tacka Livet.
Som har gett mig så mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är bra Jan! Det är bara märkligt att det behövs något "drastiskt" för att komma igång igen. Efter min hjärtinfarkt för ett år sedan har jag också kommit igång med bland annat tre pass i gymmet i veckan. Att sedan ett minskat intag av kolhydrater och socket givit mig en femton kilo lättare kropp är inte helt fel. Och det märkliga är att vanan blir ett behov. Kör på, men tänk på att du och jag tränar inte för badstranden utan för att vi skall må bra! // Erik Thorsell
SvaraRaderaTack, Erik för din uppmuntran! Och grattis till dina egna framgångar!
SvaraRaderaJag kämpar också med 5:2. Det går neråt, sakta och med ett o annat bakslag. Men på sikt tror jag att jag kommer att bli lättare.
SvaraRaderaBravo! Vilken förändring av både hälsa, vikt och livsstil! Känner du dig inte yngre och mer vital nu? Jag måste tyvärr ligga lågt med motion ett tag pga ryggbesvär men sen ska jag på det igen. Din variant av 5:2 dieten lät enklare än den vi kämpade med, då det bara skulle intas 600 kcal/dag. Att äta hälften av den dagliga dosen verkar mer uthärdligt och tycks ju ge strålande resultat. Lycka till! Kerstin K
SvaraRadera