Idag var det tisdag

Så är man då gräsänkling i två dagar.
I förmiddags körde jag hustrun till SFO fvb till LAX. (Å vad det är roligt med koder..!)
Sedan ilade jag hem till ett väntande vigselsamtal i kyrkan.
Det var ett förtjusande ungt par. Med dem gick jag igenom vigselgudstjänstens detaljer och djup.

Sen dråsade jag nedför backen till vårt hus och dråsade ner på sängen för en stunds vila.
Det är nämligen tröttsamt med glädjestunder.

Okey, vad ska jag nu göra då hustrun är utflugen, undrade jag.
Och bestämde mig.
Det blev en två timmars långpromenad längs Columbus och Grant genom Chinatown till Union Square. Jag valde en promenad i höghusens skugga eftersom det blåste kraftigt längs kajerna.
På Union Square satte jag mig för en vätskekontroll i solskenet. Det var skönt.

Sen gick jag Post till Polk och gick sen Polk upp till hemkvarteren igen.
En härlig, välgörande motionsrunda.

Efter en välbehövlig dusch satte jag mig på balkongen med min hemliga last.
Dvs med Flighttracker för att kolla alla avgångar från SFO mot Europa.
(Ja i förmiddags följde jag förstås också hustruns plans inflygning mot LAX.
De landade från havet faktiskt. Ovanligt.)

Kvällen har helt ägnats åt Omi Söderbloms bok om sin farfar, Nathan Söderbloms son.
Sedan jag i förrgår blev klar med Jonas Jonsons biografi över NS, har jag kastat mig över I skuggan av Nathan, och den fångar mig direkt, liksom Jonas' bok gjorde.
Tydligen visste de båda författarna inte om vad den andre skrev, men båda böckerna kom ut fjol och beskrivet på var sitt vis olika sidor av Sveriges mest prominente kyrkoman någonsin.
Jag är helfascinerad och berörd.

Så, vad morgondagen beträffar...
Den stavas Söderblom.