Carola och Haiti

På ett sätt kan hon ha rätt, Carola. På ett annat absolut inte.
Knepigt.
Det är sant att Jesus har förutsagt geologiska och klimatologiska förändringar som tecken på den yttersta tiden.
Det är inte sant att himlens nålsöga är så smal att ingen syndare slipper igenom.

Jag känner på mig att den omhuldade sångerskan har blivit rejält missförstådd. Men om så är fallet är det tyvärr inte första gången. Hon borde vid det här laget veta, att man inte kan trösta en drabbad människa genom att hänvisa till en högre mening med det som inträffat. Om, säger om, det finns någon mening, så måste den upptäckas inifrån av den drabbade själv. Som priviligierad rik västerlänning har man i princip ingenting att bidra med i tolkningsväg. Endast empatin har ett gångbart språk.

Kanske hon inte menade så illa som det lät. Men det som citerats i pressen idag har låtit kallt. Att det som nu har drabbat Haitis folk är tecken på de yttersta tiderna. Och att Jesus skall komma tillbaka för att hämta de sina, sitt folk till sig, och lämna de övriga åt domen.

Själv tror jag på en gud som lider med oss, som stiger ner till de allra mest drabbade och ger dem hopp, inte för att de kan skryta med att vara frälsta och förvandlade, utan för att Gud älskar sin mänsklighet och inte vill lämna den åt vedergällningen. Som en god förälder som aldrig lämnar ett utsatt barn utan ger sitt liv för barnets väl, barnets räddning.
Om Gud är god, lämnas ingen utsatt människa åt vreden. Ingen enda.
Jag vet att det skorrar emot väckelsens budskap: Endast till den ångrande räcks frälsningen.

Men de tvåhundratusen på Haiti som nu har förpassats från de levandes land till de dödas, tas de emot i himlen av lovsjungande änglaskaror? Ja jag tror det, inte för att de har förtjänat det, utan för att Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord. Det är det som bär när olyckan slår till.