Trettondagspredikan

Det här var min predikan i domkyrkan idag.

Att följa sin längtan
På temat Långt borta och nära vill jag nu säga några ord om att följa sin längtan.
Jag tror att alla människor har en andlig längtan, en hunger och törst efter sammanhang och mening i sina liv. Men inte bara det, vi har också en längtan efter ett djupare svar på livets frågor. Vi undrar över meningen och ansvaret, över miljön, och döden. Vi funderar på om det finns en gud bortom våra frågor. Och om Gud finns skulle vi vilja komma Gud nära och få svar på allt. Vi skulle vilja få Guds välsignelse, kraft och ledning i våra liv.
Det finns i oss en hunger som inte kan mättas av konsumtion av mat, av ägodelar eller av andra människor. Det finns en andlig törst som är något annat än törst efter vatten eller vin, suget efter droger eller efter nya upplevelser, efter nya kläder, teveserier och resor. Du och jag är skapade till andliga varelser och har en medfödd gudslängtan, dvs längtan efter Gud. Men det är lätt att missa denna längtan, för det är inte så politiskt korrekt att prata om sånt idag. Vi lever i ett land där religion numera är förvisat till den privata garderoben eller möjligen till jullådan.
Under julhelgerna söker sig många människor till kyrkan. Det är något i julens budskap som berör, som tar tag. Men tänk om den julstämning som vi söker och ibland känner egentligen är ett uttryck för vår andliga längtan? Tänk om denna längtan dessutom är Guds Andes viskande stämma i oss? Tänk om Gud finns i vår längtan för att föra oss nära och möta oss?
Idag firar vi de vise männens ankomst till Jesusbarnet. De har stått upp och följt sin längtan. När de ser stjärnan, känner de igen sin egen längtan efter svar och ger sig iväg. De är långt borta men drivs av sin längtan ut på en resa från österlandet mot Betlehem. Och stjärnan från Betlehem leder ej bort men hem. Den stannar till slut över huset där Jesusbarnet finns.
I den gammaltestamentliga texten möter vi en annan människa långt borta som drivs av en längtan, nämligen drottningen av Saba. Hon har hört talas om kung Salomo i Jerusalem och hans visdom, och hon reser därför den långa vägen från Saba, som enligt en legend ligger ungefär i nuvarande Etiopien.
Även episteltexten idag tar upp detta tema. Den är några verser ur Paulus brev till de kristna i Efesos i nuvarande Turkiet. Paulus försäkrar de hednakristna att också de som inte är judar till börden, genom Kristi verk får komma till Gud precis som det judiska förbundsfolket. De erbjuds allstå samma ställning inför Gud som Guds egendomsfolk Israel. Också vi svenskar är i biblisk mening ett hednafolk, vi är icke-judar. Vi bor långt bort från Israel och Jerusalem och Betlehem och alla löften som Gud i de heliga skrifterna har gett till Israel, men vi erbjuds att komma nära den Gud som nu har blivit född som människa ibland oss.
Om vi förstår det här så kan vi också förstå vart vi skall vända oss med vår andliga längtan. Det handlar inte om att vi skall börja be vända mot Jerusalem eller så . Men det handlar om att Gud kommer oss till mötes i Jesusbarnet. Vi behöver stå upp och söka. Vi behöver bli andliga sökare.
Jag sade att det i oss finns en gudslängtan, en andlig hunger och törst. Men nu är det inte så enkelt. För i oss finns också dess motsats, en vilja att vara i fred, slippa bry oss, en lust att själva vara centrum i våra liv. Mellan dessa krafter råder en spänning. Gudslängtan vs vårt ego. När den ena ökar så ökar också den andra. Bli därför inte förvånad om du känner av båda företeelserna. Kanske Gud söker oss lite särkilt under jultiden. Vi kan känna av Guds kallande stämma i vårt inre som en rörelse, en beröring, en oro och en längtan. Men den andra kraften inom oss vill inte alls att vi står upp och går mot Betlehem, alltså börjar söka Gud. Den vill så tvivel, dålig självkänsla och till och med förtvivlan i oss. Så var vaksam på din andliga längtan. Låt den föra dig närmare barnet i Betlehem. Du förstår, i hans blick bor den varmaste värme. Av kärlek till dig har Jesus fötts till jorden. Av kärlek till dig ligger han här i krubban, han som en dag skall bära dina bördor och dö till försoning för dina synder, samt uppstå för att ge dig en himmel.
Det är bara där, i mötet med den blicken, som du och jag kan få frid i vårt inre. Jag fick i höstas uppleva känslan av att hålla ett nyfött barnbarn i min famn. Vilken frid, vilken tacksamhet och glädje var inte det! Och något av samma upplevelse kan vår själ få erfara när vi tar emot Jesusbarnet i vårt liv. Gå därför inte omkring i periferin längre, utan låt Den heliga Anden föra dig närmare Jesusbarnet, närmare Guds hjärta.
Mission handlar om att vara sänd till omvärlden med detta budskap, att hjälpa andra människor att få uppleva detta möte. Därför firar vi också idag vår kyrkas gemenskap med trossyskon i andra länder med vilka vi delar en mission, ett uppdrag. Från olika länder världen runt söker sig människor idag bildligt talat till Betlehem för att se, hylla och hålla Jesusbarnet. Från Etiopien kommer drottningen av Saba och flera miljoner medlemmar i den evangeliska Mekane Yesuskyrkan. Från Mellanöstern kommer dagens visa män och kvinnor som tillhör den lutherska palestinska kyrkan. Och från Turkiet och länderna kring Medelhavet kommer de katolska och ortodoxa kristna från Efesos och Istanbul. Genom våra missionsgåvor idag till vår kyrkas internationella arbete får du och jag här uppe i norden fatta alla dessa våra vänners händer och gå mot Betlehem, där Gud i nattens timmar re’n vilar uppå strå. Där vilar en gud som har blivit människa som du och jag. Där vilar en Gud som känner oss och våra livsvillkor. Där vilar en Gud som behöver dig och mig för att sprida försoning, rättvisa och barmhärtighet bland människor, allt det som ryms i ordet diakoni. Välkommen med till Betlehem.
Till sist, vad skall jag göra om jag känner att den här längtan finns också i mig? Mitt råd är: Börja identifiera din gudslängtan bland alla andra viljor och behov. Leta fram din Bibel och läs i Nya testamentet. Skriv ner dina tankar och dela dem med någon du har förtroende för i församlingen. Sök dig varje vecka till församlingens gudstjänster, gå till nattvarden för att ta emot Jesusbarnet, och försök också se Jesusbarnet i dina medmänniskor. Då skall Gud välsigna din längtan med bönesvar och föra dig in på en spännande väg som du aldrig trodde fanns.