Vi satt vid ett fikabord några stycken och började prata om vargens vara eller inte vara. En vid bordet var en erfaren skogsmänniska och jägare.
-Är du för eller emot, frågade jag. Det finns ju en organiserad gerilla i fjällvärlden som försöker utrota vargen. Vad är det för hat som driver dem? Jag såg ett teveprogram om dem och det var riktigt skrämmande. Dom var så hatiska mot vargen.
Då tog erfarenheten till orda.
-Vet du sa han, det är inte så lätt för landsbygdens folk att acceptera vargen. Jag menar,har du fått en kanske två hundar dödade av vargen, så tycker du inte att vargen ska ha företräde. Vilken hund skulle få leva om den hade rivit en annan hund? Och om flickans ponny har blivit riven av varg, hur tror du då föräldrarna ska kunna låta henne gå själv ens till busshållplatsen? Hon är ju ett mycket mindre och mer lättfångat byte än ponnyn.
-Ja men vargen, försökte jag, den är ju nästan utrotningshotad och måste ju få ett livsrum den också?
-Vet du, vargen är faktiskt det allra vanligaste stora rovdjuret i världen näst efter räven. Den är inte alls utrotningshotad. Det finns massor av varg i Ryssland och i Nordamerika. Där tycker jag den kan hålla till. Vi behöver inte vargen i Sverige för att den ska överleva. Och våra myndigheter har bestämt att hålla vargen borta från renbetesmarkerna, så därför trycks den ut från sin naturliga miljö i fjällen och skogslänen och kommer allt närmare människan. Därför har vi varg ända nere i Svealand och till och med i Götaland . Och den är inte ofarlig.
Det är den urbaniserade svensken som vill ha vargen kvar, för han möter aldrig problemen. Han har ingen naturlig kontakt med landsbygden och dess livsbetingelser. Det är vad jag tror, slutade han och reste sig och gick.
Hm. Intressant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Varför blandar du in andra i dina osmakliga berättelser. Vad är det du vill säga, egentligen?. Är du präst, på riktigt? Var jobbar du?
SvaraRaderaSydost tös.
Frågan är komplicerad men... Mina släktingar som bor i vargområden de gillar varken vargen eller den allt mer ökande björnstammen men..Vid sommarstugan går jag och sjunger och min hund får inte vara lös utan tillsyn. Det är en setter. Släkten i allmänhet är jägare och jagar med hund de hatar varg! Men själv tycker jag att vargjakten i nuvarande form är ett vansinne. Skyddsjakt är jag för men...Vi behöver lära oss att även leva med naturen. Vi är ju själva en del av den. Vi kan inte bara skövla och tänka på vår egen komfort. Minskat antal rovdjur har på många håll bidragit till svält bland tex rådjur. Det låter grymt men ett svältande djur... Det är där balansen mellan bytesdjur och rovdjur behöver råda. Det är vi människor som rubbat den balansen. I de baltiska länderna har de mycket fler vargar men de lider inte av det varghat som finns i Sverige. Angående tamboskap så får vi väl börja med herdar igen eller elstängsel. Bra att du skriver om det det behövs en debatt fågan är inte enkel. Vänliga hälsningar Zinnia
SvaraRaderaJag tycker det var ganska mycket struntprat i det han sa. Och han talade defintivit inte för alla människor på landsbygden.
SvaraRaderaJag har nästan alltid bott på landsbygden och i glesbygd och har aldrig varit rädd för rovdjuren eller tyckt att dom inte också ska få vara där.
Visst; när jag går i skogar där folk nyligen har sett björn eller björnspår så brukar jag sjunga för mig själv för jag vill helst inte ha närkontakt. Men att för den skull säga att jag har mer rätt att gå i skogen än björnen skulle inte falla mig in.
När vi hade småbarn som sov ute i vagn fanns det folk som varnade oss för lodjuret som strök runt tomten! Vi såg spåren men aldrig lodjuret och det var nått jag verkligen ville få se men dom är ju skygga.
När jag går i svampskogen är jag oftast mera rädd för jägare än för djur. (En gång råkade en jägare av misstag avlossa skott precis vid vår brevlåda...)
Även hundarna borde vara mer rädda för jägare, iallafall läste jag att fler hundar skadekjuts under jakt än de som blir angripna av rovdjur.
Fast så klart är bilistrna värst, det är nog dom man ska vara allra mest rädd för, vare sig man bor i stan eller på landet.
Tack för era kommentarer. Det är alltid bra med olika synvinklar på ett ämne. Era inlägg visar också hur olika vi kan känna inför vargen. Ulla säger kloka saker till vargens försvar, och Zinnia visar förståelse för tveksamheten mot varg, och Sydosttös tycker tydligen att prästen bara är ute i ogjort väder.
SvaraRaderaBästa Sydosttös, Det ligger ganska nära för mig som präst att fundera över naturen, människan och djuren och hur allt hänger ihop och borde vara. Och eftersom jag tror på försoning, så kan jag undra t.ex. över hur vi svenskar ska kunna försonas med att det finns vargar där ute.
Vad jag ville egentligen? Jag ville ta upp en fråga som berör många däribland mig. Jag ville berätta om cafésamtalet eftersom det gav mig nya tankar och visar hur olika vi kan tänka, och att man faktiskt kan vara tveksam till vargens utbredning utan att fördenskull hata den. Det var inte djupare än så.
Som gammal stadsdonna har jag inget att säga till om tycker jag, ändå engagerar vargen mig. Jag är kanske inte rädd, kanske inte så nyfiken heller så att jag vill träffa någon. Men helt klart är att det finns saker och ting man måste förhålla sig till. Man sätter på sig stövlar när det är blött i stället för att skjuta bort molnen. Man Bygger hus som går att värma upp i stället för att flytta (eller också flyttar man) Man är vaksam när man går över en väg i stället för att hälla sirap i alla bilars bensintank. Och så har man rattfyllokontroller och bötfäller eller tar ifrån folk körkort...
SvaraRaderaNär det gäller varg och björn, orm och fästing får man väl förhålla sig på samma sätt. Man vidtar åtgärder. Skaffar rovdjursstängsel (som man får bidrag till) sjunger i skogen, bedriver skyddsjakt på individer som verkligen river tamdjur...
Man kan ju liksom inte förbjuda en hel population varken när det gäller djur eller människor, bara för att de är potentiellt farliga...
Tack, Ebba! Jag skulle vilja säga en sak:
SvaraRaderaGud, vad klok du är!