Härnösands domkyrka idag

Precis som jag facebookade om blev det en höjdargudstjänst i domkyrkan idag.
Fina berörande psalmer, två präster som båda var närvarande och fokuserade.
Och Cristina G:s predikan, som var mycket genomtänkt, välformulerad och tänkvärd.

Många människor i kyrkan.
Kända och okända ansikten, svenskar och invandrare.
Dessutom ett tiotal frimurarebröder vad jag såg.

Glad stämning, som kanske till dels berodde på att det var vårväder ute..?
En otvungen atmosfär, vilket märktes under handhälsningen med Kristi frid.
En känsla av den uppståndnes närvaro i allt.

Magdalenakören sjöng. Den startade för ett par år sedan som Våga sjunga-kören,
men har nu tack vare sin körledare Lars G F vuxit till klar domkyrkostandard.
Kören bidrog helt klart till dagens gudstjänstglädje.

På slutet fick vi ett kryddigt, krämigt postludium med Lars G F.
Jag fick hålla hårt i mina händer för att inte ta upp en applåd efteråt.
Om detta nu är tecken på en god och givande gudstjänst.

Personligt berörande blev också sången O Guds lamm
som sjungs alldeles innan nattvardsutdelandet.
Idag kändes den så andlöst nära Jesu kors och Guds lamm, som där ger sitt liv för mig.

Bilden av en arbetskamrats kamp mot sin sjukdom,
och Jesus som bär kampen och sjukdomen med henne.
O Guds lamm... Förbarma dig över oss... Giv oss din frid.

Att jag sedan visste om en person i kyrkan idag, som nyligen väcks till att söka Gud,
fyllde mig och hela gudstjänsten med en sån glädje
att jag ville brista ut i Halleluja, en applåd eller Vintern rasat ut, eller whatever...

Livet ger inte upp!
Fåglarna sjunger.
Det är dags för valborgsmäss.