Växtplats igen

I januari skrev jag här i bloggen om stiftets växtplatskurs för nya medarbetare i församlingarna som behöver mer kött på benen om vad Svenska kyrkan är, tror och gör. Och jag sa redan då att jag nog måste ha världens roligaste jobb. Nu har gruppen samlats på nytt, till delkurs 2, och det är nitton vetgiriga och motiverade människor från stiftets olika hörn som återkommit med höga förväntningar. Och det är lika skoj den här gången.

Gårdagen handlade om Bibeln och idag gällde det Jesus och vår efterföljelse. Dagen började med en morgonmässa som jag hade förmånen att leda i domkyrkan. Efter mässan gick gruppen över till stiftskansliet där de fick en kort introduktion till stiftets uppdrag och arbete. Sen tillbaka till domkyrkan som nu var omriggad för en timmes meditativ frälsarkransvandring till olika stationer i kyrkorummet. Den leddes av domkyrkans diakon Åsa. Fyllda av intryck promenerade de flesta sedan tillbaka till Vårsta, där vi satte oss i en timmes eftersnack om frälsarkransen, vad den är och hur den kan hjälpa oss i vår tro och användas i församlingsarbetet. Efter lunch och en lektion om pilgrimsvandringar och retreater åkte gruppen upp till Högakustenbron och gick det lilla meditationsspåret runt Hornöberget.
Dagen avslutades med ett inspirerat pass om hur vår kursledare Mia nyligen firade påsk i Jerusalem. En fullmatad dag således.

Varför skriver jag om det här? Jo för att det är så roligt att möta människor som är berörda av det vi håller på med och vill få en grundkurs i det hela. Och sen tycker jag om att öppna dörrar för människor in till mysteriet. Hjälpa dem till aha-upplevelser: Jaså det är därför kyrkan gör så... Eller att jag får se hur folk från helt olika församlingar blir systrar och bröder med varandra och vänner för framtiden.
Det här är verkligen något som borde göras vartenda år, för jag tror behovet är jättestort av grundkunskaper och fördjupande samtal och upplevelser för den som har fått en uppgift i sin församling utan att ha gått den långa vägen för att komma dit.