Nej, det kommer inte att gå..!
Mäklaren säger att ingen har anmält sig till husvisningen idag.
Inte en enda.
Jaha, då löns det inte städa.
Och vi som tagit ledigt
för att städa, stajla och göra oss till.
Luften går ur oss helt.
Hösten grånar och själen trampar igenom.
Jag vill gå i säng fast det är mitt på dagen.
Det är inte lätt att sälja hus nu i vår stad. De ligger ute länge innan något händer.
Folk är försiktiga därför att bankerna är försiktiga.
Inga lån förrän den egna bostaden är såld eller uppsagd.
Men vi Måssste sälja fort!
Sneglar på väggkalendern.
Bara två månader kvar. Sen bär det iväg.
Tänk om det inte går! Tänk om marknaden är död??
Vad gör vi??
Hyra ut huset är kanske en väg att gå, men absolut inte en bra lösning
Vi kommer att stå där med höga omkostnader för hus och stuga,
medan våra inkomster nästan halveras over there!
Kriskänsla i magen. Oroliga blickar möts.
Jag går ut med hunden så länge.
Kommer tillbaka.
Vet du Jan, mäklaren ringde.
Hon kommer med en spekulant kl 16.30!
Den grå solskensdagen får plötsligt höstfärger.
Den bruna själasmoggen blåser bort av friska vindar.
Staden fylls av ljus!
Något reser mig upp ur depparsängen.
Det här ska vi fixa.
Här gäller kavla upp ärmarna.
Lagom till husvisningsstädningen måste så hustrun iväg på jobb...
Scheisse.
Men det här fixar jag. Far du.
Plocka undan kläder.
Gömma datorer, sladdar, och slänga papper.
Tömma diskbänken på allt, dvs Allt!
In med ren tvätt i skåpen.
Bort med smutstvätt ur synfältet.
Iväg med disktrasan och ut med soppåsen!
Borsta hundhår från mattorna.
Sopa, dammsuga, våttorka.
Och toaletterna ska vi inte prata om!
Men undan går det, för nu skiner solen.
En spekulant!
Här gäller det göra intryck.
Fram med nya dukar.
Fram med blommorna som hon köpte
och som vi trodde var förgäves.
Fram med nya värmeljus.
Nu är klockan fyra!
Tända lampor och ljus.
Glida ut med hunden igen som om inget särskilt.
Lång promenad flera varv runt kvarteret och upp i skogen.
Säkert en timme går.
Så. Ringer. Mäklaren.
Hur blir det?
Får vi det sålt?
Man frestas be till marknaden.
Jodå, det här kan bli nåt, säger hon.
Spekulanten är intresserad. Det finns hopp!
Plötsligt känner jag hur hungrig jag är.
Jag vänder hemåt och möts av ett jättefint hem!
Det är så nystädat och välkomnande.
Man borde köpa det. Inte sälja det.
Jag går direkt till kylen och tar för mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håller tummarna.
SvaraRaderaFörra gången vi sålde hus (= första gången och på annan ort än denna) tog det drygt ett år innan det var klart. Blä.
Jamen...hur går det - har ni hört nåt?
SvaraRaderaOm nu Gud vill ha er på andra sidan klotet, löser han säkert husfrågan till er också, men för säkerhets skull...Lycka till! ;)