Ikväll började Jonas Gardells serie Torka aldrig tårar utan handskar
Av den efterföljande chatten att döma har första avsnittet berört många djupt.
Tänk att det var så här hemskt att vara homo på den tiden... Nu kan man ju t.o.m. gifta sig!
Ja, det jag såg tog tag i mig. Måste se om slutet för det missade jag.
Filmen gjorde mig ledsen och tankfull.
Jag minns en i en ungdomsgrupp som tog livet av sig när han förstod att han var homo.
Hur tog vi hand om honom?
Fick han alls någon chans, pojken?
Var vi mest generade och tysta?
Jonas Gardell gör faktiskt en enorm insats.
För tjugo år sedan tyckte jag bara han var äcklig.
Nu högaktar jag den mannen även om han kan vara helt urflippad ibland.
Glömmer aldrig hans starka framträdande i Härnösands domkyrka för ett par år sedan.
Ge aldrig upp! Vad du än har tvingats gå igenom: Glöm aldrig att du är älskad som du är!
Den kvällen var välsignad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har inte sett den här serien.
SvaraRaderaMen jag minns också i Domkyrkan.
(Det fattas några ord i din text hälsar korrläsaren.)
Håller alltid på och korrigerar en stund efter att jag har lagt ut texten. Serien är värd att ses, men man blir berörd.
SvaraRaderaJonas Gardell är alldeles unik. En man att vara rädd om. En komikers uppväxt och Ett UFO gör entré är berörande barn- och ungdomsskildringar om uppväxt, mobbning och utanförskap.
SvaraRaderaHan (och många andra i Sverige) har gjort stora insatser för homosexuellas rätt till vanliga liv och som land har vi kommit långt.
I USA är det annorlunda. ABC:s väderkille "kom ut" i förra veckan och förlovade sig med en man. Det finns inga gränser för allt hat det väcker. Ändlösa kommentarer, tyvärr ofta med biblisk tolkning som grund, rullar fram på nätet. Det är för sorgligt.
Hälsar Kristina W