Sista perioden?

Nej måtte det inte vara det!
Men idag när jag efter min Rhodos-vecka åter steg in på stiftskansliet,
vände jag blad i väggkalendern.
Och då insåg jag att jag bara har drygt tre veckor kvar till min självvalda pensionering.

Jag vigdes till präst för snart 40 år sedan, närmare bestämt den 17/12 1972,
och aldrig hade jag då en tanke på att det en dag skulle ta slut.

Men det kanske inte gör det.
"Verket är icke färdigt ens när du hembud får..."
Jag tror och hoppas på ett liv efter 1/11 då jag inträder i min nya roll som pensionär.
Visserligen vill jag släppa taget och bli min egen,
men samtidigt vill jag absolut inte tappa taget och förlora orienteringen.

Nu gäller det att göra allt jag kan av de tre sista veckorna,
göra efterjobbet efter medarbetarmötet,
planera för en stafettpinne åt min efterträdare
och inte minst njuta av atmosfären på Svenska kyrkans bästa arbetsplats,
stiftskansliet i Härnösand.

Och där blir det fredagsfika i morgon!
Mmm...