Highway 1

Det är inte ofta min hustru diakonen kan ta ut en ledig helg.

Men nu har det hänt och vi har nyttjat den väl.

Har kört Highway 1 halvvägs till Los Angeles och tillbaka.

En vindlande vacker väg på branterna ovanför Stilla havet.

Vi har ju besök av barn och barnbarn och har liksom passat på.

Körde i lördags I 280 till Daily City och tog där in på Highway 1.

Vädret var inget vidare, mulet och t.o.m. dimmigt här och var.

Men vi tänkte att det blir väl bättre.

Körde förbi Half Moon Bay.

Stannade till vid en gammal fyr och tog vackra kort.

Och ett litet barn fick mat av dess moder.

Sedan vidare till Santa Cruz.

Då var vi vuxna alldeles utsvultna och kaffetörstiga,

eftersom vi helt hade glömt bort att ta med oss en fikakorg.

Åt en god thailunch och gav oss iväg på den sista etappen.

Kom till Carmel by the Sea efter ca sex timmars resa totalt.

Vi tog in på Svensgaard's Inn, som kan rekommenderas.

Det var mycket bättre än vårt förra Inn i Carmel.

Sällskapet beställde en pizza

och stöp därefter i säng.

På natten vaknade jag och tänkte med glädje på alla dem

som just då samlades till vigningshelg i Luleå domkyrka.

Jag hade gärna varit där och kramat om min gamla konfirmand som vigdes till diakon.

Tur att bönen finns och att vi får glädjas tillsammans trots avstånden.

Igår blev det söndag även i Kalifornien, nio timmar efter svensk tid.

Och vi vindlade vidare söderut till Big Sur.

Om den tidigare vägen var vacker, så var denna Vacker.

Och molnen blåste undan och solen lyste upp.

Enorma branter bredvid vägen ner mot vågornas kaskader.

Höga broar byggda på trettiotalet då vägen drogs mellan SF och LA.

Härliga färgspel längs branterna uppåt bergen,

och överallt den gula lilla statsblomman Californian Poppy.

Big Sur är en fyrplats plus ett stort naturområde söder därom.

Dit kan man åka och hika, nej inte hicka utan hajka.

Men däremot fanns ingen egentlig tätort där.

Vi åt lunch på ett café i den grönskande dalgången och vände sedan norrut igen.

Åter i Carmel tog vi barnvagnen och gick på en promenad ner genom den lilla staden.

Strosade på stranden, dvs föräldrarna strosade, medan mormodern och jag tog oss an barnvagnen medan vi njöt av strandlivet. Där var surfare och barn som lärde sig surfa, hundar som plaskade i vågorna och massor med folk som satt och njöt av solens sken och vågornas brus.

Och idag vände vi så hemåt igen, dock inte via Highway 1.

Nu tog vi motorvägar, 101 och 280 och kom hem efter inte fullt 2½ tim.

Och den lilla missade hela hemresan.

Hon sov och vi behövde inte stanna en enda gång.

Nu förstår jag varför alla säger att Highway 1 är ett måste för den som kommer till Kalifornien.