Midsummer at Sveadal

Det låter som en vacker dal hemma i Sverige.
Men det är faktiskt ett av svenskarnas ställen för midsommarfirande i the Bay Area.
Idag vallfärdade vi och hundratals andra till Sveadal.
Det innebar två timmars resa söderut och upp i bergen nånstans mellan San Jose och havet.
Först fyrfiliga motorvägar, sen tvåfiliga highways, sen avtag till vänster och höger in på allt mindre och mindre skogsvägar. Till slut förs vi längs en bäckravin uppför en dalgång mot världens ände under den tätnande skogen.

Under vägen dit kan jag inte låta bli att erinra mig hur Holme och Ausi och hundratals andra vallfärdade för att komma till midsommarblotet vid Uppsala högar. De rodde båt och gick till fots mil efter mil. Vi glider på gummihjul längs asfalterade vägar och har en GPS-dam som vet vart vi ska. Skillnaden är stor mellan Fridegårds Gryningsfolket och oss. Men frågan är om inte suget är detsamma trots de tusen åren oss emellan. Det inre suget efter traditioner som håller samman. Fira midsommar. Mötas. Begå viktiga riter.

Vi kommer fram till vägs ände längst inne i en lång dalgång. Där ligger Sveadal som sedan typ hundra år ägs av svenskar och som används för midsommarfirande varje år. Det är anläggningens huvudsyfte. Den ägs av Swedish American Patriotic League som förvaltar sitt uppdrag med den äran. En stor skylt möter oss inne bland dälderna: Welcome to Midsommar!
Vi parkerar på anvisad plats och stiger ur bilen.

Här är hett, säkert 33 grader och helt vindstilla i den djupa dalgången.
Sveadal är en rätt stor anläggning med gemensamma anläggningar i mitten, typ plats för midsommarstången, gräs runt om, stånd för försäljare, tennisbana, pool, kaffestuga och flera träbord under träden för medhavda luncher. Och i periferin runt detta döljer sig en mängd stugor och campingplatser med plats för tusen tokiga svenskar.
Helt ofattbart alltihop. Helt absurt skulle ungdomarna säga.

Vi åker dig för att skapa kontakter med svenskarna och presentera Svenska kyrkans arbete vid ett stånd som vi delar med Vasaorden och Patriotiska ligan. En hög och grann stång kläds med löv och blommor och reses till folkets jubel. Sen vidtager en stor ringdans.
Ett litet spelmanslag klätt i folkdräkter spelar upp och alla barnfamiljer strömmar till
och begår midsommar-riterna: Små grodorna, Jungfru jungfru, jungfru, jungfru skär,
Vi äro musikanter, och Raketen, precis som hemma i moderlandet.

Under tiden står hustrun och delar ut material och talar med besökare
som alla är så överraskade över att kyrkan finns på plats.
Och - jo visst vill jag få information, tack, tack.
I stånden bredvid vårt säljs svenska flaggor, målade träskor,dalahästar, T-shirts med Swedeheart på magen eller några storlekar större med Mini Viking på ryggen etc.
Och svenska folksagor på engelska och CDs med Vikingarna och traditionell svensk folkmusik. You name it.

Till slut avklingar dansen i hettan och alla söker sig till skuggan under de stora träden och öppnar sina lunchkorgar och coolboxes eller vad det heter. Folkdräkterna åker av.
Ungar tjoar ifrån poolen och gamla vänner möts och kindpussar varandra. Påfallande många talar bara engelska, men dagen och firandet är desto viktigare för dem. De är jättemycket svenskar, även om det var deras farmor som kom hit från det gamla landet och de själva inte kan mer än Hej hur mår du.

Jag trivs. Folkvimmel är på nåt sätt så enkelt i det här landet. Alla är så trevliga och lättpratade, mycket mer än hemma faktiskt. Och själva grejen, svenskheten är det gemensamma kittet, det som gör att man bilar i flera timmar för att komma hit till vägs ände och ett svenskt midsommarfirande i the Bay Area.

När vi packar ihop och åker hem, återstår halva programmet med procession med fanborg och tal och mera dans kring stången och efter middagsuppehållet även dans på anläggningens svenska dansbana. Men vi har två timmars resa hem och känner att vi har gjort vårt för denna gång.

Nu sänker sig solen över vår stad.
Jag sitter på verandan och njuter.
För San Francisco är midsommarvärmen rätt ovanligt hög, runt 22 grader.

Glad midsommar, everybody!