Jag återkommer alltid till den.
Fångas åter och åter av den och tas med på dess resa.
Fascineras av värmen, varsamheten och vikten av budskapet vilket det nu är.
Känslan av ett fungerande förhållande mellan två parter.
Ge och ta, låta den andre få plats,
komma och gå, visa ömhet och omsorg
och skapa något riktigt vackert tillsammans,
något riktigt meningsfullt.
Vad jag menar?
Bachs dubbelkonsert för två violiner i d-moll, den andra satsen i lugn och trygg F-dur.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack, Jan, för att du påminde mig om den konserten! Den måste jag höra i kväll! Hemska tider vilken välkomponerad musik! Det är så fint att läsa att det går åt rätt håll för dig.
SvaraRaderaEn bild av hur ett harmoniskt förhållande borde vara eller kanske är?
SvaraRaderaKerstin K