Go' söndag!

Så blir jag hälsad, när jag kommer till norska sjömanskyrkan till gudstjänsten.
Go' söndag!
Det blev en god söndag även denna gång.

Norska församlingen firade Alla helgons dag, och den dagen har jag alltid älskat.
Predikan var så fin och vi fick tända böneljus för våra döda.
Och inte minst fick vi sjunga många hoppfulla och tröstande psalmer om himmelen.

Jag blir så glad av att sjunga och är så tacksam att jag är så frisk och stark att jag kan ge järnet i sången nu. Det kunde jag inte för två månader sedan. Särskilt glad var jag över I himmelen, i himmelen som vi sjöng ur den Norske salmeboken (förstås, det var ju en norsk gudstjeneste). Den melodin är Bara Så Otroligt Vacker i sin nordiska dräkt. Det är samma folkmelodi som Edvard Grieg har arrangerat för kör i Fire salmer.

Överhuvudtaget är jag så glad i min uppgift att vara kyrkbänkssångare, och det av två skäl. Dels för att det är så många som känner sig osäkra i psalmsången och inte vet hur psalmerna går. Och jag har nu en gång fått gåvan att ganska väl kunna ta ut melodierna från notbladet. Med min och andras kyrkbänksångartjänst kan vi hjälpas åt att bära församlingssången. Dels, och det är väl det viktigaste skälet, känner jag mer och mer att mitt psalmsjungande är en viktig tjänst inför Gud. Jag är en del av den stora lovsången till den högste. Min sång blandas med deras psalmsång som gått före under generationer före mig, med Mammas och Pappas och alla andras som nu sjunger i den himmelska kören. Jag får blanda min sång med deras och änglarnas lovsång inför den Evige. Det är en mäktig uppgift för en vanlig kyrkbesökare tycker jag.