Nelson Mandela

Om Nelson Mandela hade varit katolik, hade han nog redan stått på listan med dem som borde bli saligförklarade. I sinom tid hade han kanske t.o.m. blivit helgonförklarad.
Nu var han inte katolik så det blir inget av det där. Kanske lika bra det.
Men ett helgon var han i mina ögon. En stor människa, en ikon genom vilken Gud visade sin goda styrka för världen. Nelson Mandela fick oss att tro på Jesu budskap, att man kan löna ont med gott, att man kan älska sina fiender och be för dem som förföljer en. Vara villig till försoning med sin motpart, vara störst genom att vara allas tjänare osv osv.
Så mycket av Jesu Kristi sinnelag manifesterade sig i denne man och hans livsgärning, att han om någon hade förtjänat att kallas helgon. Så många människor kan vittna om välsignade möten med Mandela, hur han såg den lilla enskilda människan och visade henne värdighet. Så mycket av tro, hopp och kärlek, av starkt men ödmjukt ledarskap han visade. Han fick ett plågat och kuvat folk att stolt resa sig upp. Jag glömmer aldrig min första resa till Sydafrika 2004. Det året firade nationen 10 år av demokrati. När planet landade, sa flygvärdinnan: "Ladies and gentlemen, we proudly welcome you to South Africa!" Och när hemresan skulle börja, var där med en ungdomskör ombord som skulle till Europa på en körtävling. När flygplanet hade kommit upp i flyghöjd, äskade kaptenen tystnad och välkomnade den stora kören att sjunga för oss andra Sydafrikas nationalsång Nkosi sikel' iAfrica. Jag rös!

Mandelas tal är redan berömda. Utifrån hans tal och handlingar och möten med människor kommer helgonlegender att bildas. Hans ande var så stark som rådgivare, att världens ledare ständigt stod i kontakt med honom när han väl hade blivit en fri man. Mandela var en ledare som Gud placerade där han bäst behövdes och i precis rätt tid. Och han axlade den manteln, förstod att historien var honom given, att utan honom skulle Sydafrika kanske ha närmat sig ett fruktansvärt raskrig. Tack vare hans ledarskap, så envist präglat av tro på samtal och försoning, slapp Sydafrika detta förödande inbördeskrig. Och tack vare att han hade förstånd att inse när han skulle avgå, behövde inte Sydafrika gå Zimbabwes väg.
Mandela visste sin tid. Jag log när jag efter hans avgång som landets president hörde honom säga i ett TV-reportage: "To the leaders of the world I want to say: Don't call me anymore. I will call you." Dvs. Sköt er nu, annars ringer jag.
Han visste sitt värde och sin betydelse. Att hans ord gjorde skillnad. Men, Nelson Mandela ville inte bli helgonförklarad eller beundrad eller till varje pris hålla sig kvar vid makten. Jag tror han helt enkelt ville bara göra det Gud hade kallat honom till. Och på grund av att han var trogen sin kallelse och visade världen på möjligheten av ett lågmält men samtidigt kraftfullt ledarskap, kan jag idag med hans bröder och systrar i Sydafrika känna en enorm stolthet över att vara människa, en människa som har fått leva samtidigt med Nelson Mandela.