Glädjeämnen en torsdag

Det är första gången jag har planterat om blommor i februari, på verandan och iklädd shorts.
Det brukar handla om åtskilliga minusgrader och en blek om än förhoppningsfull sol.
Men idag, efter en heldags regnande igår, var det riktigt varmt ute idag, ca tjugo grader på vår verandra. Så jag skrudade mig som för att möta sommaren och gav i kast med blomomplanteringen.
Onekligen under distraktioner visserligen, men det gick riktigt bra och jag fick 1½ säck jord över som pockar på mer plantering... De arma blomstren stod alla på en förfärlig svältkost och var svårt medtagna. Nu fick de nytt hopp tror jag.
Distraktionerna stod flygtrafiken för. Det har blåst sydvind idag. Därför flögs i landningsvarv precis över mig, och flygnörd som jag är var jag ju tvungen kolla in varenda plan som kom in över sundet från väst och sen svängde åt styrbord söderut för att landa på SFO eller kanske Oakland. Snyggt var det, och mäktigt. Kan inte hjälpa att jag fascineras så av flygplan.

Dagen har dessutom gett ett icke oväsentligt glädjeämne till. I förmiddags, vid orgelpallen i Norska sjömanskyrkan upptäckte jag att jag faktiskt har gjort framsteg i mitt klavertrampande. Jag började öva fastetidens psalmer, och faktiskt kändes det som om såväl händer som fötter emellanåt visste precis vart de skulle. Men inte lär jag mig lika fort som för fyrtio år sedan, det är bara att konstatera.

Men Jan, vad gör det? Unna dig bara att njuta,
fortfarande inte åt hur det låter, utan hur det är skrivet, hur det skulle kunna låta.

Nu har jag hackat ihop grönsaker och stekt köttfärs till en tacosmiddag. Väntar bara på att hustrun ska komma hem från sin verksamhetsberättelse, så ska vi ha lite torsdagsmys.
För i morgon jobbar hon kväll.