Församlingshögtid

Biskopsvisitationer är fantastiska.
Jag får vara med om såå mycket.
Var ska jag göra av med allt!

Glädjen i att medarbetare får höra att det dom gör är viktigt och bra.
En kantor, en församlingsassistent, en frivillig medarbetare.
Alla växer vi av uppmuntran.

Diakoner som verkar långt från glamouren och gör som Jesus,
ser sina församlingsbor, tröstar dem, sporrar dem, följer dem.
Och präster som verkar tro på det dom gör och predikar.

Men inte minst, glädjen i mötet mellan biskopen och församlingen.
Hur EFSare, kyrkoråd och kyrkonämnd, kyrkvärdar och kyrkoherden
får känna att biskopen bryr sig, lyssnar, ger råd.

Och musiker!
Hur olika och ändå lika hängivna i ert kall.
Glädjen i era ögon när högmässan idag lyfter från golvet.

Det heliga mötet mellan himmel och jord,
mellan Gud och mig i nattvarden.
Vid vissa kommunioner kan jag nästan ta på heligheten.

Höra tystnaden andas.
Låta allt onödigt vika för den älskandes blick.
Sluta ögonen och bara se!

Försoningen
Famnen
Föräldern

De glada ansiktena vid visitationstalet.
Jag står och håller biskopsstaven under biskopens tal,
och ser hur ryggar rätas, huvud höjs, blickar blir stadiga.

Och mitt i allt detta stora och heliga,
Härliga människor och varma handslag
i kyrkgången och i församlingshemmet.

Så många att jag som vanligt blir sen ut till bilen när vi ska åka hem.
Men jag hinner återlämna nyckelharpan och tacka för lånet.
Och få orgelnoter och en CD som en av musikerna spelat in och ville ge.

Sen - Tack för i veckan! Tack kära ni!
Tack Eva!
Vi ses..!