Personaldag

Min arbetsplats har hållit på i ett och ett halvt år med en organisationsöversyn.
Idag har vi suttit igen i en personaldag i syfte att ge ännu lite bränsle på elden.
Men jag vet inte om det blev så mycket till brasa. Vi är tålmodiga och gör som vi blir tillsagda, för vi vill ju inte bli obekväma för vår arbetsgivare. Det är ju bevars begynnande besparingstider.

Undrar om han, hon den det, dvs arbetsgivaren tror att spelet kallas fair play.
Dom gör ju ändå som dom vill, med verksamheten och oss anställda.
Jovisst är det bra att vi efterfrågas och ges talartid och betraktas som remissinstans.
Men det känns ibland som en kattens lek med råttan.
Varför dra ut på det hela i två år? Är det för att processen kräver det?
För att gå varsamt fram, eller för att vi ska ges en känsla av delaktighet?

Svårt är det i alla fall med demokrati, viljan att inkludera, integrera, vara juste och rättvis. Särskilt när det så väl märks att det skall framgå, framskymta, synas.

Snälla, snabba på processen! Det är tungt att gå mot golgata.
Från allra första dagen har vi alla bävat för våra jobb.
Bestäm er. Låtsas inte som om vi har något att bidra med och säga till om.
Ge oss besked.