Idag har jag kört genom vårt vackra land, från Kungsbacka till Härnösand.
Hämtat upp hustrun vid hennes kursgård och gjort en mellanlandning i Stockholm.
Nu är vi hemma tack och lov, och får om Gud vill en ledig och solig lördag tillsammans i stugan.
Idag har världen nåtts av budet om Michael Jacksons död. Det känns märkligt men inte konstigt eller hur jag ska uttrycka det. Sorgligt men inte oväntat.
Min känsla är: Wolfgang Amadeus Mozart.
Megastjärnan, underbarnet, gudagåvan som förtärs av sin konstnärliga lidelse,
och till slut på det ena sättet eller det andra bränner ut sig. Bränner ner sig.
Eller blir så stor att egot spricker och oundvikligt blir omöjligt för omgivningen.
Och jag tänker Elvis Presley, vars stjärna också dalade mot en oundviklig kollaps.
Tragiskt.
Det är få stjärnor som klarar sin "pensionering".
Nu vet vi inte vad som ändade den gode Michaels liv. Men han var definitivt en av mina stora favoriter när det gäller pop.
Särskilt Bad. Den är helt fantastisk.
Tack Michael.
Nu får du lära änglarna göra moon walk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En Michael bland änglarna livar nog upp!
SvaraRaderaJa ärkeängeln Mikael är nog en strängare typ kan jag tro.
SvaraRadera