Midsommarafton

En sån där höjdarafton som bara inte går att beskriva.
Inte bara för att vi åkte upp till Högsjö och deltog i midsommarfirandet vid hembygdsgården. Eller för att vi därefter drack eftermiddagskaffe med barn och barnbarn vid stugan i Ytterskog. Inte bara för att vi i kväll grillade och njöt av god mat hemma i stan med barn och syskonbarn.
Utan mest för att det är just midsommarafton.

Den dag då solen når sin höjdpunkt på himlen.
Då vi nordbor firar grönskan , fruktsamheten, själva livet.
Då rönnarna och granskotten står så ljusgröna mot den skuggiga bakgrunden.
Då bofinkarna har hunnit till finalen i sin sångtävling.
Då människan kryper ut ur idet, i och för sig frysande, men ändå.
Då hon ser, vet, känner, firar och sörjer att detta är ljuset,
att detta är maximum.
Ljusare än så här blir det inte.

Inte undra på att vi nordbor dansar och sjunger och hoppar grodor
i behärskad förtvivlan över den oerhört korta sommaren
som bara är så vacker, så löftesrik, så väderberoende och kort.

Inte undra på att vi super och slåss och älskar och gråter
och söker oss till varandra som kalla rävungar i blåbärsriset.
Det går ju så fort över.
Snart börjar det regna och snöa och bli vinter igen!

Midsommaraftonen uppfyller alla önskningar
och förlorar samtidigt sin jungfrulighet.
Okey - så det här var klimax.
Vad kommer härnäst?

I år var midsommaraftonen bra.
Inget regn trots prognoserna och ingen värme trots önskningarna.
En hotad sol mest hela dagen
förstärkt av en snål vind
som gjorde att man fikade med både tröja och jacka på trots solskenet.

Men bortsett från naturen, den nyckfulla, så har vi haft barn och barnbarn hos oss,
och då kan det kvitta hur moder jord inbjuder eller inte inbjuder till fest.
Vi har njutit av tvååriga Elsas lek med dockor och med Mozart hela långa dan.
Hon har släppt sina rädslor och tagit för sig hos farfars.
Och Erik och Kate har delat dagen med oss.
Han har visat henne alla viktiga ställen.
Hällan, graven och sina släktingar.
Det - det är värt att notera, allt det kosmiska till trots.

Tack kära barn!
Tack kära barnbarn!
Tack kära syskonbarn!

Och tack, du enda
som ger mig kraft att möta insikten
att det nu vänder
igen.