I morse ledde jag morgonmässan i domkyrkan.
Det handlade om vårt dop.
I dopet ger Gud sig själv åt oss,
sluter ett evigt förbund med oss
liksom Jesus har gett sig själv åt oss,
delat mänsklighetens villkor,
levat, kämpat, dött
Och uppstått.
Vad ger vi av oss själva till Gud?
Vi får allt av Gud, men vad ger vi tillbaka?
En gammal psalm sjunger:
Dopets gåva förpliktar: Livet helt åt Gud.
Om det är något vi idag behöver bekänna,
så kanske det är vår ovilja att ge oss åt Gud.
Gud vill ha vårt odelade ja.
Därför möter han oss med förlåtelse och välkomnar oss till sitt bord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar