Kyrkosångens dag

Tacksägelsedagen är alla kyrkokörers dag i Svenska kyrkan.
Kollekt över hela landet till Kyrkosångsförbundet, ett förbund som förenar den allra största och mest seglivade och entusiastiska frivilligrörelsen inom vår kyrka.

Vi åker upp till min hemförsamlings kyrka, stiftets allra vackraste kyrka,
som dessutom ligger sagolikt vackert belägen vid Mörtsjön med utsikt över Prästholmen bort mot Gamla kyrkan på andra sidan.

Högsjö kyrka bjuder upp till tacksägelsedag med kyrkokören i högform och med sedvanliga skördealster av grönkål, rättikor och äpplen, inläggningar och marmelader, allt framburet till altarringen och smakfullt uppdukat i höstliga färger, till och med med en kratta, ett par stövlar och en vattenkanna som inramning. Vackra tacksägelseämnen!

Jag ser framför mig denna lilla kyrkokör under gångna decennier, ja jag kan faktiskt överblicka ett halvt sekel. Sångarna har bytt av varandra, många har kommit och många har gått under åren. De flesta som jag minns ligger nu i gravarna runt kyrkan. Men ännu lever kören och man kan inte missta sig på sångarglädjen. De trälar iväg till sångövning varje vecka, och medverkar regelbundet i församlingens gudstjänster. Ofta är kören mer än halva antalet kyrkbesökare.
Idag kör de latinamerikanskt och gör det så inlevelsefullt att man vill dansa i bänkarna. Här och där låter det lite si och så, tonhöjden är inte på topp jämt. Men vad gör det! Sångarnas glada ögon och ständiga leenden visar på det som är mer värt än aldrig så musikalisk perfektion. Det stavas tillhörighet och gemenskap. Dom vet sitt syfte och håller ihop efter alla dessa år för att fullgöra sin kallelse.

Och bakom dessa kära grånade körsångare ser jag fler smyga in i stämmorna, kära ansikten från förr. Medan kantor Hans sitter vid flygeln och ackompanjerar, ser jag kantor Åke och kantor Ralph komma fram för att instruera och dirigera. Även min barndoms kantor stiger fram ur skuggorna och - nej, inte för att dirigera. Latinamerikanskt år inte riktigt hans grej. Han ställer sig där han bäst begövs, i tenorstämman. Kören växer och förstärks av generationer elever i skolkören, och även ungdomsorkestern från fordom spelar med. Och uppe i taket blåser änglarna i sina trumpeter så att det ljuder ut till gravarna och ända upp till gamla efyran.

Måtte vi få behålla kyrkosången i våra kyrkor,
så att vi inte tappar tron på himlen och på glädjens makt!