Människor i tystnad

Klockan närmar sig åtta på onsdagsmorgonen.
I en kyrka i staden sitter trettio människor helt tysta.
Tystnaden är självklar, men icke desto mindre anmärkningsvärd.
Hur många inleder sin arbetsdag med en stunds tystnad?

Vi skall fira mässa, det är därför vi är här.
Och inför en gudstjänst brukar vi i vår kyrka vara tysta av hänsyn till varandra och vår inre andliga längtan. Vi förutsätter att vi är här för att bedja och söka Gud.

Men visst är det läckert, att trettio människor som på en given signal går in i en lokal
och sitter knäpp tysta i tio minuter innan någonting händer.
Vad rör sig inom oss? Tycker vi att tystnaden är pinsam eller svår att klara?
Sitter vi och kollar in vilka som är här idag och vad de har på sig?
-Titta där är hon, och där är han. Och den där tjejen har inte sett en hårborste idag.

Eller förstår vi att detta är Min Egen tid för Gud denna morgon?
Dessa tio minuter är min stund att sjunka ner i mig själv,
reflektera över min situation, vad dagen skall handla om, och nämna det för Gud.
En stund för bön, för min dag, för dem jag älskar,
för dem som just nu kommer in i kyrkan och slår sig ner i bänken framför,
dem jag känner och dem jag inte känner.
Omsluta dem med bön och välsignelser innan klockringningen och första psalmen tar vid.

Stunden innan gudstjänstens början avgör faktiskt hela gudstjänsten.