Är det navelsträngen?
Är det Pappas filmer?
Är det vänstiftskontakterna med Sydafrika?
Magkänslan.
Längtan till ljuset, dofterna, dammet.
Och människorna!
På teve ikväll.
Miriam Makeba.
Mama Africa.
Och jag går igång.
Minns apartheidtiden
och kampen för Freedom!
Amandla!
Glädjen mitt i förtvivlan.
Sorgen fast solen.
Och känslan Ge-nu-i-ni-tet.
Out of Africa.
Son of the soil.
Ja, jag föddes där.
Alltid där. Med dig.
I Sydafrikas befrielse.
I Zimbabwes förtvivlan.
I Dawit Isaaks fängelse.
I Tunisien, Egypten och Libyen.
En kontinent, så tårfylld, så stolt.
Men nu med en diktator mindre.
Du besjöng kampen, sorgen och glädjen.
Du hade din tid och gled sedan in i historiens dimma.
Men jag glömmer dig aldrig.
Mama Africa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar