Altanen del 4

En dag i stenbrottet.
Kring en storsten som vägrar ge med sig.
Längst ner i hålet 60 cm under grästorven sitter den som berget och vill icke upp.
Och rund är eländet också så att det inte går att få grepp om den.
Jag frågar mig flera gånger som Torgny Lindgren:
Säj mej Vårherre, du som vajt. Jer'n jordfast..?

Det tar oss tre timmar att röka ut räven!
Fast inte ens osande eder hjälper.
Men han jer icke jordfast, bara så in i norden tjurig.
Till sist får dock tjurskallen ge sig för den intelligenta och starka övermakten.

Tekniken? Baxa och knixa med kofoten, och så in med en sten där bakom. Till slut har vi säkert trettio stenar under jävulsstenen, och upp kommer den så sakteliga. Och hålet för plinten har vid det laget blivit säkert tre gånger så stort som tänkt var, så vi har en ramp att baxa upp stenen på.

Triumfen: Rulla och tvinga bumlingen den sista decimetern upp på marken ovan hålet.
Med blodsprängda ögon ser jag den ligga där för mina fötter.
Jag vacklar upp och ställer mig med ena foten på den besegrade och gör världens Tarzanvrål och trummar på bröstet: Aaaa-i-aaa-i-a-i-aaaaa!!
Hustrun stirrar förfärad på mig och tittar sig generat omkring...

Efter dusch och lunch kör jag sen och lämnar igen borren och köper resterande virke till altanen.
Så vore det inte för de gapande sex hålen i marken utanför stuggaveln ikväll, så skulle jag tycka att vi hade kommit riktigt långt nu. Men den första syllen är faktiskt fäst vid stuggaveln, med 11 skruvar och helt i våg, uppmätt med det nya långa vattenpasset. Så- nu är altanen på gång. Men ack vad det känns i den arma kroppen som nu har slitit i tre dagar i stenbrottet.