En dag fylld av glatt arbete för de fyra nya prästerna,
men för mig själv en dag av vemod och frågor.
Hur ska allt bli efter detta?
Och varför, varför, varför..?
Men samtidigt, tack!
Lunchen med biskop Tony och Britt.
Och det korta mötet med mitt aldrig sviktande Stöd.
Och sist en lång kväll med min egen vän och följeslagare.
I morgon startar Sverige på ny kula.
Jag får försöka göra detsamma.
Lie down here and see what tomorrow brings...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
När du skriver så här förstår jag plötsligt något om att sörja utan att hata. Det är stort.
SvaraRaderaOch du...
Om du tror på den där välsignelsen du säger till folk, då gäller den väl dig också?
Och i så fall får du väl tro att du är välsignad och att du får göra det du ska även om det inte blir nån annan stans än där du trodde?
För det är väl det som menas med välsignelsen? Att det är en sorts förstärkning av själva livet så att man ser vad man ska göra där man är liksom. Oavsett hur det ser ut?
Eller har jag fattat alldeles fel?
Tack kära Ebba för mycket starka och tänkvärda rader! Ska försöka ta dina ord till mig.
SvaraRadera