Jo, jag körde vår julgran i en värdig procession genom stan till begravningsplatsen Hemab, som betyder Härnösands energi- och miljöaktiebolag. Den lades värdigt i en snödriva i minus 24 graders temperatur för att så småningom förvandlas till fjärrvärme.
Tack kära gran!
Men resten av dagen har handlat om funderingar kring vad som är hemma och vad som är borta. Hur mycket betyder det vi har omkring oss för vår kasam? Just nu är vi här, men var är vi i morgon? Vad är det som säger att detta är hemma och det där är borta?
Under missionärskursen på Johannelund 1993 såg jag en affisch som föreställde en kattunge som hade somnat i en blomkruka. Under bilden stod texten: För den som är nöjd med sig själv kan varje plats vara ett hem.
Så är det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, man kan ju fundera över vad som gör ett hem till ett hem, och när ett hem BLIR ett hem... Är det när man börjar sova där? När upphör ett hem att vara ett hem? Eller man kanske kan ha "hemma" på flera ställen?
SvaraRadera"hemma är vart man hänger sin hatt"
SvaraRaderajag röstar på att man kan ha parallella "hem", det är en fråga om en känsla som infinner sig och inte riktigt nåt allt eller inget tror jag.
en liten hemlös kommentar... man vaktar sin kartong som en hök. Men hem... nej. Inte en tunnelsmatt eller ett sophus heller. Och definitivt inte ett härbärge. Hemlös handlar om trygglös. Och det sitter nog på insidan ifall man har någonstans att bo men ändå är trygglös.
SvaraRaderaMen utan någon enda stans att bo... är man hemlös. Och det tror jag alltid leder till trygglöshet. (jag vet, det finns ett ord ..otrygg... men det är inte det jag menar)