Släktemigration

Dottern har gjort ett gott val. Hon har gift sig med en dataexpert.
Han, Niclas har idag hjälpt mig flytta över hela släkten från min gamla laptop till den nya.
Och det, det är inte bara att säga Välkomna över till min nya dator. Nähädå.
"Forrst vi måste fixa bord", typ.
Jag ringer Niclas.

Först måste en boning beredas åt dem i min nya HP och inredas så att de känner igen sig när de kommer dit. Sedan ska man långt in i den gamla Toshiban och hämta ut släktingarna, alla gamla och de nu levande och låta dem balansera över spången till färjan som skall ta dem över. Färjan, mitt svarta USB-minne, dockas sedan in i min HP, släktens nya hemvist. Och sedan börjar de gå iland, alla 1702 släktingarna. Nu går det rätt fort, typ på två sekunder. Men de gömmer sig lika fort, allihop. Då ringer jag det sjuttonde telefonsamtalet till mågen, som med en ängels tålamod hjälper mig med det sista momentet, att närma mig bunkern där de alla har förskansat sig och försiktigt säga till dem att Komsikomsi! Nu kan ni komma fram. Jag har bokfört er på en adress, ett hus är inrett där ni ska bo. Och ni kommer att få det såå bra.

Och då öppnar de dörren och visar sig, alla ettusensjuhundratvå släktingarna.
Och ler mot mig.
Alla klarade tydligen överfarten.
Ingen blev kvar där ute i rymden.
Är det inte fantastiskt?

Välsignade måg.