Halleluja for påskedag!

I dagens ingångsprocession i Norska sjömanskyrkan deltog en amerikan, en islänning, en dansk, två svenskar och tre norrmän. På väg till "graven den tomma där Jesus låg." Kvinnorna bar påskliljor. Männen sjöng frågan: "Dina händer er fulle av blomster, vem var det du tenkte att gi dem till?" Och efter kvinnornas svar bröt lovsången ut. En härlig gudstjänst följde med en inspirerad predikan av sjömansprästen Hans-Jörgen Svartvasmo, och med ett uruppförande av en nyskriven psalm. Norska församlingens nestor, Dagfinn Kvale hade skrivit en fin text som tonsatts mycket bra av församlingens organist Håkon Södal.
Jag är fascinerad av texten. Den består av två verser:

Påskemorgen
Idag stod jeg opp fra de döde.
Langfredagens angst forsvant,
smeltet som is for solen da påskemorgen opprant.
Idag stod jeg opp fra graven,
er fri som i paradis,
leker blant blomster i haven og synger min frelsers pris.

Fordi Du gikk inn i angsten,
fordi Du ble plaget og led,
fordi Du fullbrakte verket er det min sjel har fred.
Fordi Du stod opp av graven
og vant i det store slag
er det jeg tror på livet: Halleluja for påskedag!"


Jag trodde först att första versen handlar om Jesus,
att det är han som är "jeg". Men andra versen visar att jeg är jag, och att Jesu uppståndelse är min uppståndelse. Idag stod jag opp från de döda. En spännande tanke som också uttrycktes i en annan av dagens psalmer: "Jesus uppstod, också vi uppstod då till evigt liv. Halleluja."
Jag är kristen inte för att jag känner mig kristen eller har gjort en frälsningsupplevelse, alltså något subjektivt, utan för att Krisus har uppstått och gått ur graven, och för att jag genom mitt dop förenats med hans död och uppståndelse. Alltså något utanför min egen känsla eller upplevelse, något objektivt. Denna objektiva kristna sanning är grunden till min subjektiva lovsång. Psalmtextens fyrfaldiga Fordi Du... är grunden till min tilltro till min egen uppståndelse.

Tack Dagfinn og Håkon for deres kjempefine salme!